Statsåklagare Nils-Eric Schultz menar att det finns en stor okunnighet om de risker polisens informatörer utsätts för.
Du har en lång karriär som åklagare bakom dig, vad har berört dig mest?
– Det är ingen enkel fråga, men det finns 4-5 utredningar som jag tänker på alltid nu och då trots att det var länge sedan. Jag hade ett trafficking-ärende för 10 år sedan som jag alltid kommer minnas. I fallet hittades några tjejer på en flyktingförläggning några mil från Stockholm, säger Nils-Eric Schultz.
– Tjejerna hade kidnappats i Tjeckien och Slovakien och sedan köpts av en liga för att smugglas till Sverige. Här tvingades de sälja sig själva. Ibland undrar jag hur de gått för dem efter uppståndelsen. De var ju helt vanliga skoltjejer före allt det hemska hände. Givetvis finns det andra ärenden också som jag ibland tänker tillbaka på.
Hur utbredd är den den organiserade brottsligheten i Sverige?
– Vi ligger hyfsat bra till trots att det skrivs mycket som syftar åt motsatt håll. Sverige är ett ganska litet land och både gängen och de verksamma personerna i gängen är bra kartlagda jämfört med många andra länder. Jag köper inte heller alltid att den organiserade brottsligheten är så organiserad som det skrivs. Det är en myt.
Som ett led i bekämpningen av den organiserade brottsligheten använder sig polisen sedan 90-talet av informatörer, hur kommer det sig?
– På 90-talet åkte man över till England där man använder sig av informatörer. Det verkade säkert spännande och effektivt eftersom man beslöt att bygga upp en liknande verksamhet också här i Sverige. Vad man inte tänkte på är att England har en helt annan rättsordning än vad vi har, säger Schultz.
– Jag tror inte heller man tänkte på de risker och problem som systemet medför. Man hoppades snarare på att spara pengar och inte avsätta onödiga resurser. Polisen skulle inte vara tvungen att spendera tid på telefonavlyssningar eller spaningar i månader. Sedan tror jag också man tyckte det verkade lite “tufft”.
Varför förnekar Rikspolisstyrelsen verksamhetens existens?
– Ja det är en bra fråga. Jag blev ombedd av polisen att ställa upp och mörka att informatörer använts i ett fall men det kunde jag inte gå med på. Det är en stor rättssäkerhetsfråga. Om vi använder oss av bevis som skaffats fram av informatörer så har advokaterna inga möjligheter att ställa frågor om omständigheterna kring bevisen.
– Det finns också en risk att den information som en informatör hämtar inte är sanningsenlig. Informatören kanske styr själva händelseförloppet åt ett visst håll för att få sin ersättning. Låt oss säga att han eller hon erhåller 10 000-30 000 kronor för viss information, då kanske pengarna är viktigare än sanningshalten i den information som ska överlämnas till polisen. Här står rättssäkerheten på spel.
Vilka är de som rekryteras som informatörer?
– Det är främst unga tjejer och killar som hoppat av gängverksamheten. Jag är dock av åsikten att de utsätts för livsfara och ett hot om repressalier. Vi kan inte utsätta dessa ungdomar för risker som ingen annan i hela landet någonsin kommer utsättas för. Det finns en stor okunnighet om hur illa de här personerna far och det är inte värt det. Istället behöver vi utbildade poliser som är försäkrade. Ingen annan ska jobba med frågorna.
Du blir kontaktad av avhoppade informatörer ibland. Vad berättar de för dig?
– Jag blir kontaktad av före detta informatörer och ibland deras anhöriga. Vissa lever utomlands eftersom de är för rädda för att bo kvar i Sverige. I gängen glömmer man inte en förrädare. Många avhoppade informatörer lever kvar med en stor rädsla trots att de slutat som informatörer. Problemet är att de inte blir omhändertagna efteråt. Ett problem finns också i att de här personerna har blivit vänner med gängen.
Hur tänker du jobba vidare med det här?
– Jag skulle vilja ställa Justitiedepartementet några frågor. Exempelvis är jag intresserad av att få veta om de har statistik på om någon av informatörerna försvunnit. Sedan undrar jag också om man har rätt dokumentation om informatörerna. Inget nämns i förundersökningsprotokoll eller dylikt så jag tycker frågan bör uppmärksammas, säger Nils-Eric Schultz.
– I övrigt kommer jag att fortsätta skriva artiklar om ämnet och lyssna på de avhoppade informatörer som kontaktar mig. Jag försöker alltid ta till mig vad de har att berätta och sedan skapa mig en helhetsbild. De här personerna är hjältar hos polisen men förrädare i gängen. Jag kommer jobba med de här frågorna tills jag går i pension.
Bild: Jan Reinerstam
