Maja Sager, genusvetare vid Lunds universitet, har disputerat om utvisningshotade asylsökande som gått under jorden. Det är inte en självklarhet att de ska stå utanför välfärden, menar hon.
Utvisningshotade asylsökande som gått under jorden, så kallade papperslösa flyktingar, saknar i princip rättigheter. Maja Sager diskuterar i sin avhandling frågan om huruvida papperslösa flyktingar också ska ha rätt att ta del av välfärden.
– De asylsökandes familjeliv samt situation på arbetsmarknaden och i samhället påverkas, menar Sager. Orsaken är avsaknaden av uppehållstillstånd och sociala rättigheter i kombination med risken för utvisning.
Sagers avhandling tar sikte på en grupp människor i Sverige som inte finns med i varken statistiken eller den dominerande bilden av den svenska välfärdsstaten. Trots svårigheter att organisera sig som grupp har de papperslösas synlighet som invånare i Sverige förbättrats något. Idag har de möjlighet att söka sjukvård, organisera sig fackligt i Syndikalisterna och få en del stöd av några LO-förbund.
– Synligheten har inte automatiskt inneburit att papperslösas rättigheter värnas mer, menar Sager.
Samtidigt som det finns ökade krav på rättigheter för de papperslösa, finns det också röster som talar för att bristen på rättigheter är en självklarhet då de papperslösas vistelse i landet är olaglig. Bristen på rättigheter har också setts som ett avskräckande instrument för kontrollen av migration.
Sager menar också att frågan om de papperslösas rättigheter avpolitiseras i många sammanhang idag. De papperslösa ses i många fall som kriminella eftersom de tagit sig in i Europa på inofficiell väg. Uppehållstillstånd ges ofta av humanitära skäl istället för politiska.
– På det här sättet undviker man att skapa prejudikat som skulle kunna innebära att fler flyktingar från samma grupp eller geografiska område också får uppehållstillstånd, menar Sager.
Maja Sager disputerade den 25 februari med avhandlingen Everyday Clandestinity: Experiences on the Margins of Citizenship and Migration Policies.
