Med en fem år ung examen från Uppsala och ett uppdrag att övervaka demokratiseringsprocessen i Kosovo är Alicia Nilsson mitt uppe i en karriär få vågar satsa på.
– Men visst har jag undrat vad jag gett mig in på, som när jag fick åka och prova ut min personliga skyddsväst.
Sedan i mars har Alicia Nilsson arbetat på högsta domstolen i Pristina, Kosovo. En stad där den bästa macchiaton utanför Italien blandas med ständiga elavbrott och obefintlig stadsplanering. Alicia Nilsson är anställd av EULEX i Pristina, det vill säga EU:s rule of law mission i Kosovo. Missionen arbetar främst med att stärka och bygga upp Kosovos rättssystem. Uppdraget är dels exekutivt, och innebär arbete med faktiska mål på domstolen. Men Alicia Nilsson och hennes kollegor inom EULEX har även en rådgivande funktion och ska stödja sina kosovariska kollegor genom så kallad MMA (monitoring, mentoring and advising).
– Fast det är lite av en paradox, säger Alicia och förklarar att uppdraget bland annat går ut på att bygga upp domstolssystemet i Kosovo – ett land som fem medlemsstater (Grekland, Cypern, Slovakien, Rumänien och Spanien) faktiskt inte erkänt.
Problemet med Kosovos status påverkar arbetet direkt, då det i många fall är oklart vilken lag som ska tillämpas. Strikt formellt gäller FN-lagstiftning, och i de fall den inte kan tillämpas ska de lagar som var i kraft före år 1989 ligga till grund för domstolen beslut.
– I praktiken innebär det att vi ibland måste tillämpa en socialistisk lagstiftning, samtidigt som en teleologisk tolkning är omöjlig och vi måste bortse från de socialistiska elementen, förklarar Alicia. Sedan utgår man inom EULEX från en så kallad European Best Practises och ofta får jag helt enkelt fråga mig – hur hade vi gjort i Sverige?
Att Kosovo inte allmänt erkänts som en stat innebär inte bara problem för juristerna. För Kosovos stora andel unga (75% är under 25 år) är situationen frustrerande då de till exempel behöver visum för i princip varenda land de vill besöka.
– Situationen tar fokus från andra viktiga problem, berättar Alicia och forsätter, arbetslösheten ligger på 50 % och en stor del av BNP utgörs av svarta pengar. Självklart är det då svårt att locka utländska investerare och Kosovo är idag helt beroende av ekonomiskt stöd utifrån.
De mål som Alicia arbetar med rör privatiseringstvister. Många av de bolag som tidigare ägdes av staten håller nu på att privatiserats vilket är positivt för Kosovo, men till följd av det tidigare mycket diskriminerande styret uppstår en rad problem. Till exempel har den tidigare utbredda diskrimineringen gjort att staten, utifrån ägarnas etnicitet, exproprierat mark för att ge till de statliga bolagen. Ett vanligt förekommande mål på Högsta domstolen i Pristina rör en jordbrukare som säger sig felaktigt ha blivit av med den mark som kanske gått i arv i generationer och därför stämmer det bolag som nu finns registrerat som ägare. För bolagen och deras investerare är det en prekär situation när rätten till deras tillgångar plötsligt hävdas av någon annan.
– Problematiken är typisk för postkonfliktområden, förklarar Alicia och berättar att bevisläget dessutom är knepigt. Dokumentation och fullständiga register är en bristvara. Och, påpekar Alicia, så har ju landet varit i krig med följd att en hel del har försvunnit och förstörts.
Privatisering var ett tidigare ett relativt okänt område för Alicia och visst har uppgifterna i Pristina har inneburit en stor utmaning. Men de kunskaper om, och insikt i, vilka problem som kan uppstå i ett postkonfliktsamhälle Alicia fått genom praktik på FN i Kambodja och en master i transitional justice från NYU spelade in i att hon erbjöds jobbet. Dessutom är Alicia tacksam över de tre år hon arbetat på domstol i Sverige.
– Det är kanske lite förvånande men det är der faktiskt min tid som tingsnotarie och hovrättsfiskal jag har störst nytta av här, menar Alicia. Även om jag jobbar med andra typer av mål är dagarna egentligen ganska lika dem på Svea Hovrätt.
Många av kollegorna i Pristina har blivit kvar bra mycket längre än vad de först tänkt, och Alicia berättar att hon tilltalas av att arbeta med något som känns så betydelsefullt.
– Jag känner ju att jag här och nu har en unik chans att vara med och påverka de problem Kosovo har idag, förklarar Alicia.
Samtidigt lockar livet hemma i Stockholm med vännerna. Utan avstängt vatten och trasiga vägar. Men också utan den där macchiaton.
Bakgrund: Kosovo
Kosovo var, som en provins i Serbien, en del av det forna Jugoslaven. Kampen för självständighet gjorde till slut att krig utbröt 1998. NATO gick in i Kosovo 1999 och genom en FN-resolution administrerades Kosovo av FN fram till 2008 då Kosovo förklarade sig självständigt. En majoritet av världens länder har fortfarande inte erkänt Kosovo.
Karin Elinder
