Dagens Juridik har tidigare berättat om fallet med de två bröderna som har dömts för en mycket stor mängd grova sexbrott mot barn. Åtalet omfattade sammanlagt över 1 500 övergrepp som till viss del hade filmats.
Den ena brodern dömdes av Ångermanlands tingsrätt till 14 års fängelse för brott som riktade sig mot totalt fem barn. Mannen dömdes sammanlagt för:
- 501 fall av grovt sexuellt utnyttjande av underårig
- 580 fall av grov våldtäkt mot barn
- Grovt barnpornografibrott
Överskred straffmaximum
Den andre brodern dömdes av tingsrätten till tolv års fängelse för brott som riktade sig mot totalt fyra barn. Mannen dömdes sammanlagt för:
- 52 fall av grovt sexuellt utnyttjande av underårig
- 501 fall av grov våldtäkt mot barn
- Grovt barnpornografibrott
Tingsrätten ansåg att det sammantagna straffvärdet för gärningarna överskred det maximala gemensamma straff som kan dömas ut i ett sådant här fall, nämligen 14 års fängelse.
Bröderna dömdes slutligen till 12 respektive 14 års fängelse.
Mycket stort antal brott
Hovrätten för Nedre Norrland ansåg att det inte gick att slå fast att det verkligen handlade om så många brott eller det antal som tingsrätten hade gjort utan nöjde sig med att konstatera att det handlade ”ett mycket stort antal” brott.
Hovrätten gjorde också en annan bedömning när det gällde straffvärdet och sänkte därför straffen med fem år vardera för de båda männen – till sju respektive nio års fängelse.
”Mängdrabatt”
Hovrätten använde sig av den så kallade asperationsprincipen – alltså principen för ”mängdrabatt” vid flerfaldig brottslighet. Principen bygger på att det allvarligaste brottet döms efter sitt fulla straffvärde medan straffvärdet för de resterande brotten minskas enligt en särskild ”formel” – en skala.
Riksåklagaren Anders Perklev regarde på detta och ansåg hovrättens bedömning var fel och borde prövas av Högsta domstolen.
”Systematisk brottslighet”
Enligt riksåklagaren innebar hovrättens tillämpning av asperationsprincipen att endast ett fåtal av alla de hundratals grova brotten med ”mycket höga straffvärden” hade vägts in och fått betydelse för straffet.
Riksåklagaren skrev i sitt överklagande till Högsta domstolen:
”Inte heller har de försvårande omständigheter som föreligger beträffande gärningarna eller antalet återkommande gärningar (systematiken) fått något som helst genomslag vid den samlade straffvärdebedömningen.”
”När det som i detta fall är fråga om synnerligen omfattande grov brottslighet där straffvärdet för vardera gärning överstiger minimistraffet och brotten därtill är riktade mot flera målsäganden måste enligt riksåklagaren domstolen vid straffvärdebedömningen kunna komma fram till att brottslighetens svårhet sammantaget är sådan att den förtjänar det maximala straff som kan dömas ut.”
HD säger nej
Riksåklagaren pekade på att rättsläget var oklart och att Högsta domstolen därför borde pröva fallet. Riksåklagaren skrev:
”Några generella principer för hur straffvärdebedömningen vid flerfaldig brottslighet ska gå till har inte givits i lag eller förarbeten.”
Högsta domstolen anser dock att det inte finns skäl att pröva fallet och säger alltså nej till riksåklagarens begäran om prövningstillstånd. Hovrättens dom står därmed fast.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik – klicka här
