Det finns inte förutsättningar att kraftigt öka andelen anmälda våldtäkter som leder till åtal och fällande domar – oavsett förändringar i det polisiära arbetet. Det konstaterar Brå i en ny studie.
Studien har utförts på uppdrag av regeringen i syfte att studera orsakerna till den låga uppklaringsprocenten i våldtäktsmål samt analysera om det potential finns att öka samma uppklaringsprocent.
En reformering av reglerna för påföljdsbestämning?
I Tidöavtalet finns ett särskilt avsnitt om straffrättspolitiken. Siktet verkar vara inställt på att göra betydande förändringar bland annat när det gäller reglerna för påföljdsbestämning. Martin Borgeke tar upp vissa problem med den nuvarande regleringen som, menar han, en framtida revidering av påföljdsbestämningsreglerna gärna får omfatta.
736 av 795 anmälningar lades ned
I studien har Brå:s forskare gått igenom 785 slumpvis utvalda våldtäktsanmälningar som gjordes under 2016 och studerat utredningarnas material. Genomgången av material visar, enligt Brå, att merparten av anmälningarna handlar om parter som känner varandra sedan tidigare, även om bekantskapen kan ha inletts samma dag.
Överfallsvåldtäkter utgör endast tre till fem procent av anmälningarna och i hälften av anmälningarna finns information om att målsäganden påstås ha utsatts för någon form av våld.
Saknar förutsättningar att klaras upp.
Polisen vidtar i genomsnitt åtta utredningsåtgärder i utredningarna, med en spridning från 0 till 71. Enligt studien handlar det främst om vittnesförhör, tömning av mobiltelefoner, skadedokumentering, sökande av DNA-spår och drogtester. Det handlar främst om att man förhör vittnen, tömmer mobiltelefoner, får skador dokumenterade, söker DNA-spår och tar drog-tester.
I studien konstateras dock att cirka hälften av de granskade anmälningarna saknade förutsättningar för att klaras upp. Detta bland annat beroende på felaktiga anmälningar eller att målsägandens beskrivning inte nådde upp till rekvisiten för den våldtäkt så som lagen såg ut 2016.
– Alla målsäganden har varit med om händelser som de tyckte var mycket obehagliga och ibland traumatiserat dem under en längre tid. Men vår studie visar att en stor del av anmälningarna inte är av den karaktären att det är möjligt att fälla någon för våldtäkt, säger Stina Holmberg, projektledare, Brå.
Var tionde utredning var bristfällig
Brå konstaterar att var tionde av de granskade utredningarna uppvisade någon form av brister av olika slag.
Det handlar bland annat om att allt för lång tid förflutit mellan anmälan och åtgärd, att möjliga utredningsåtgärder inte vidtagits eller att förhören inte varit tillräckligt bra.
– I de flesta fall är det inte troligt att bristerna påverkade ärendets utgång. Men utan dessa brister hade uppklaringen sannolikt kunnat öka med ett par procentenheter. Att minska bristerna i arbetet är ändå viktigt för målsägandens förtroende för rättsväsendet. Ett bra polisarbete ökar också chanserna att rättsprocessen stärker målsäganden och bidrar till läkning – även utan en fällande dom, säger Lars Lewenhagen, utredare, Brå.
