Den då 15-årige pojken dömdes för två år sedan av Umeå tingsrätt för att ”med sina händer upprepat ta på och greppa om MÄ (den då 16-åriga flickans) rumpa”.
Enligt flickan hade pojken ”vid upprepade tillfällen” trots tillsägelser om att han skulle sluta fortsatt attt antasta henne på en nattklubb.
”Framtår som självupplevt”
Pojken, å sin sida, medgav att han i och för sig hade befunnit sig på samma nattklubb men nekade till att på något sätt ha antastat flickan.
Tingsrätten litade dock på flickan och skrev i sina domskäl:
”MÄ har lämnat en lång, sammanhängande och detaljerad berättelse. Hennes berättelse har karaktäriserats av viss känslosamhet och det hon har berättat om har framstått som självupplevt.”
”Inget motiv att ljuga”
Flickans berättelse fick dessutom stöd av vittnesmål från andra människor på platsen. Inget av vittnena hade i och för sig sett pojken röra kvinnan utan kunde främst berätta om kvinnans reaktion.
Tingsrätten skrev:
”Det har inte framkommit – och har heller inte påståtts – att MÄ kan ha något rimligt motiv för att ljuga om händelsen. Mot bakgrund av hennes entydiga utpekande och vad hon närmare berättat om händelsen är det vidare enligt tingsrättens mening uteslutet att hon, som redan sedan tidigare varit bekant med hans utseende, kunnat förväxla X (den tilltalade) med någon annan person.”
Hovrätten prövade inte fallet
Pojken dömdes därför för sexuellt ofredande till 50 dagsböter à 50 kronor och 5 000 kronor i skadestånd till flickan.
Pojken överklagade till Hovrätten för Övre Norrland som dock beslutade att inte meddela prövningstillstånd. Tingsrättens dom stod därmed fast.
”Blev förstorat”
Senare samma år tog dock flickan tillbaka sin berättelse i polisförhör. Både åklagaren och pojken vände sig då till hovrätten och begärde resning.
Hovrätten redovisar flickans nya berättelse i sitt beslut:
”Hon har uppgett att X inte har greppat om hennes rumpa med händerna utan att han vid ett tillfälle på dansgolvet nuddat vid hennes rumpa och att hon inte vet om det var med flit eller inte. Hon har vidare uppgett att anledningen till att hon inte tidigare berättat sanningen är för att allt blev förstorat när hon talade med ordningsvakten som i sin tur talade med sin chef och kontaktade polisen. Hon upplevde att det var för sent att i polisförhör berätta sanningen och hon vågade inte ändra sina uppgifter under rättegången.”
Plausibel förklaring
Enligt hovrätten finns det i och för sig skäl att tolka en ändrad utsaga med ”viss försiktighet”.
Kvinnan anses dock ha lämnat en ”plausibel förklaring”. Det saknas dessutom anledning att misstänka att hon skulle ha påverkats till att ta tillbaka sina uppgifter.
Beviljas resning
Om de nya uppgifterna hade varit kända för tingsrätten är det enligt hovrätten sannolikt att det inte hade blivit någon fällande dom.
Hovrätten beviljar därför resning och beslutar att rättegången ska göras om i tingsrätten.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik – klicka här
