DEBATT – av Johann Binninge, ordförande för Rättssäkerhetsorganisationen
Att en misstänkt för grövre brott har rätt till offentlig försvarare är oomtvistligt och lagstadgat. Det står dock inte skrivet i lagen att försvaret måste göra allt i sin makt för sin klient, likväl är Advokatssamfundets riktlinjer att varje advokat nitiskt ska arbeta för sin klient. Vi inom Rättssäkerhetsorganisationen, RO, ser dessvärre att det finns en hel del övrigt att önska när det gäller engagemanget hos ett antal offentliga försvarare i landet.
Vi får ofta samtal från misstänkta eller deras anhöriga som delar med sig av sitt missnöje och vill byta en advokat som den tilltalade inte är nöjd med. Anledningarna till önskat byte kan vara många men det mest förekommande skälet är att klienten upplever att advokaten inte är tillräckligt engagerad. Även om man ska vara medveten om att klagomål är frekventa när domstolen går emot den tilltalande så ser vi också berättigad kritik.
Vi får höra att ombudet inte har satt sig in i fallet på ett sådant sätt att det gynnar den tilltalande. Det är tyvärr förkommande att advokaten inte ens har träffat sin klient före en häktningsförhandling och gått igenom målet i god tid. Det händer också att klienten upplever att advokaten tvekar inför att ställa åklagaren mot väggen och ifrågasätta dåliga utredningar.
I de värsta fallen får vi berättat för oss att advokaten har underlåtit att undersöka viktiga detaljer och lyfta fram bevis som kan tala för den misstänktes oskuld.
Klagomål mot advokater tenderar att vara mer förekommande i mindre städer där den juridiska verksamheten sysselsätter en begränsad krets. Vår analys är att ombuden här – generellt sett – får färre förordnanden och därför kan vara alltför måna om nästa offentliga uppdrag för att ha modet att slåss för sin klient i rättssalen.
Kollegiets makt är stark på platser där alla känner alla – när gränserna mellan yrkes- och privatliv är luddiga och man väljer samma platser för umgänge. Fredagens after-work kan bli en ganska obekväm tillställning för den jurist som under veckans förhandling har gått i alltför hård polemik med motståndaren.
Detta är ytterst olyckligt ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Som misstänkt har man enbart sin advokat att luta sig mot och då krävs en engagerad försvarare som man känner förtroende för, som inte tvekar inför sin yrkesroll och som utför ett fullgott arbete.
En del av RO:s uppdrag är att hjälpa misstänkta att begära advokatbyten. Det är inte alltid lätt eftersom domstolen kräver starka skäl. Vad som definieras som starka skäl är dessvärre inte helt tydligt – ibland går bytet igenom, ibland inte. Praxis tillämpas lite hipp som happ. Vi kan konstatera att bedömningen är godtycklig då vissa tings- och hovrätter lättare godkänner ett byte medan andra konsekvent nekar byten.
Återkommande skäl för landets domstolar att avslå advokatbyte är kostnadsskäl. Detta är illa när Åklagarmyndigheten har samhällets alla resurser för brottsutredning till sitt förfogande.
En förutsättning för att en rättegång ska bli rättvis är att principen om vapenlikhet beaktas och att parterna i processen är likställda i möjligheterna att föra sin talan. Åklagaren kan utan hänsyn till kostnader besluta om de utredningsåtgärder och undersökningar han anser vara nödvändiga – en lyx som den tilltalade ofta inte har.
När en begäran om byte kommer in till rätten får den förordnade försvararen möjlighet att yttra sig. Enligt Advokatsamfundets etiska regler ska ombudet avträda från uppdraget om förtroende saknas.
Det händer att advokaten motsätter sig en begäran om byte och istället börjar argumentera mot klientens önskan – vilket är helt emot samfundets vägledande regler om god advokatsed. Vi har till och med haft fall där advokaten har besökt den misstänkte på häktet och ställt personen mot väggen och blivit upprörd över att han eller hon har begärt ett byte. I den utsatta situation som den misstänkte befinner sig i är det då svårt – om inte nästintill omöjligt – att stå upp för sin åsikt mot den ende person som den misstänkte träffar och som denne sätter allt hopp till.
Rättssäkerheten får inte äventyras av kostnadskalkyler eller prestige hos enskilda offentliga ombud. Vi ser detta som en viktig fråga som både våra domstolar och Advokatsamfundet bör arbeta med, men från två olika fronter.
Domstolarna måste främja de tilltalades rättssäkerhet och godkänna ansökningar om advokatbyte i enlighet med Högsta domstolens praxis. Advokatsamfundet bör sätta ned foten mot individer inom kåren som har glömt sitt uppdrag – att visa trohet och lojalitet mot sin klient.
