DEBATT – av William (Billy) Butt, f.d. skivbolagsdirektör
Tre av Sveriges mest folkkära artister har av Stockholms tingsrätt friats för skattebrott. De ska därför betraktas som oskyldiga men rent principiellt är frågan viktig att belysa.
Genom den friande domen har tingsrättens ledamöter visat att fru Justitia, trots rättsövergreppet mot undertecknad för 20 år sedan, fortfarande inte har utbildat sina domare i de enklaste kunskaperna om den mörkare sidan av nöjesbranschen.
På min tid handlade saken om att domstolen inte trodde att yngre kvinnor har sex med äldre och mäktiga producenter och i dag menar samma rättsväsende att kända artister inte skulle ha tagit emot svarta pengar från en nöjesmanager som själv döms till fängelse för grovt skatte- och bokföringsbrott. Detta väcker frågan om hur korkad man får vara som domare.
Jag har en nyhet för tingsrättens ledamöter – nämligen att nästa varje artist, med väldigt få undantag, i svensk nöjeshistoria har tagit emot svarta pengar vid något tillfälle. Det är vanligt förekommande inom underhållningsbranschen.
När jag flyttade till Sverige i början av åttiotalet och i egenskap av nöjesproducent anlitade folk blev jag bemött med begreppet ”vill du betala på faktura eller kontant?” och jag kan erkänna att jag ibland betalade ”kontant” tills den dagen då min rörelse blev ett aktiebolag och jag blev svensk medborgare och skaffade revisor.
Dessutom arbetade jag i skivbranschen där inkomsterna kom ifrån STIM, NCB och stora skivdistributörer där datoriserade avräkningar gällde medan konsertarrangörerna arbetade mycket med kontanter och lätt kunde göra upp med artisterna genom kuvert med kontanter som de fick av bland annat klubbägare.
Samma sak gäller i dagens nöjesbransch. Den som på allvar tror att artisterna, oavsett hur stora och folkkära de än är, inte någon gång får svarta pengar är naiv.
Ur ett juridiskt perspektiv har den friande domen en annan och kanske mer oroväckande betydelse. Tingsrätten menar att det inte har bevisats att artisterna fick svarta pengar. Detta trots att en av dem erkände att han tog mot ”kuvert” fyllda med kontanter. Det är uppenbart att den livserfarenhet som tingsrättens ledamöter har haft var begränsad i och med att de inte tycktes förstå vad ”pengar i ett kuvert” betyder på nöjesbranschens språk!
Precis som deras domarkollegor för 20 år fällde mig på grund av bristande kunskaper har tingsrätten på grund av liknande brister nu friat artisterna.
Därför måste vi betrakta dem som oskyldiga. Men med handen på hjärtat – hur många tror verkligen på domen och vilka signaler skickar den till nöjesbranschen? Det verkar som om det är nu fritt fram för nöjesarrangörer att stoppa kuvert i sina portföljer när de ska betala artisterna efter deras spelningar i framtiden?
Foto: Erik Johannesson/Scanpix
