DEBATT – av advokaterna Björn Hurtig och Sargon De Basso
Personer som dömts för mindre brott kan tvingas stå utanför arbetsmarknaden i flera år. Allt fler arbetsgivare begär att den som söker jobb ska visa utdrag ur belastningsregistret. Den som förekommer i belastningsregistret kommer som regel aldrig i fråga för ett jobb.
Ett exempel ur levande livet: En person gör sig skyldig till brott genom vårdslöshet. Han döms till villkorlig dom och dagsböter. Personen ifråga betalar sina böter och återfaller aldrig mer i brott. Han fortsätter sitt liv och påbörjar en kostsam och flerårig utbildning inom ekonomi. Efter att fullgjort sin utbildning med högsta betyg söker han en tjänst på en av landets banker. Trots att han är fullt kvalificerad för tjänsten nekas han jobb. Han får inte ens komma till intervju. Arbetsgivaren har nämligen noterat ett avsnitt i hans belastningsregister.
När en person döms för ett brott registreras denne samtidigt i ett belastningsregister. Denna uppgift lagras där i tio år i normalfallet. Om personen gör sig skyldig till ny brottslighet under denna tid – undantaget bötesbrott – ligger det äldre brottet kvar i registret till att gallras när det senare brottet gallras. Detta innebär ofta att den dömde straffas flera gånger om för en enstaka lagöverträdelse.
Det blir allt vanligare att arbetsgivare i samband med anställning begär att den arbetssökande inkommer med ett utdrag ur belastningsregistret i syfte att granska den sökande personens tidigare brottslighet. Enligt Rikspolisstyrelsens rapport begärdes 40 000 utdrag ur belastningsregistret år 2003. 2012 låg den siffran på 199.000 utdrag. Det innebär att fem gånger så många utdrag sker i dag som för tio år sedan.
Det finns idag inget hinder mot att en arbetsgivare ställer ett sådant krav på den som söker anställning. Arbetsgivaren kan förvisso inte begära ett utdrag på egen hand utan det krävs att den sökande själv begär det men skulle en sökande inte följa arbetsgivarens uppmaning att komma in med ett utdrag ur belastningsregistret skulle inte denne ha någon chans vid rekryteringen.
För även om det är upp till arbetsgivaren att fatta beslut om anställning kommer denne – när den jämför två sökande där den ene har en markering i belastningsregistret och den andre har ett blankt utdrag – med största sannolikhet välja den med ett blankt utdrag. Detta innebär att en person som dömts för en mindre förseelse kan tvingas stå helt utanför arbetsmarknaden i flera år.
Vem främjas av detta? Vill vi ha ett samhälle, där människor aldrig kan återanpassa sig, bara för att de gjort fel en gång?
Vi menar att detta innebär en oproportionerlig bestraffning av den dömde. Vi har inga synpunkter på att en arbetsgivare har rätt att begära belastningsregisterutdrag för arbete inom vissa känsliga områden avseende brottslighet inom samma område. Men innebär det att ett snatteri för nio år sedan ska innebära att man inte kan få anställning på en bank? Vi anser att det är fullständigt orimligt.
I den bästa av världar har en arbetsgivare förståelse för att en presumtiv medarbetare har ett icke fläckfritt förflutet. I en sådan värld respekterar arbetsgivaren att en människa har sonat sitt straff och låter saken bero med det. Men världen ser inte ut på det sättet. Människor i gemen har inte den förlåtande synen på de som dömts för brott; inte ens om den dömde har avtjänat sitt straff och därefter skött sig klanderfritt.
Givetvis skulle en sådan syn på den som dömts på lång sikt kunna lösas genom attitydförändrande insatser. Problemet är bara att en sådan lösning kommer att ta tid och den tiden kommer i sig att innebära att allt fler förpassas in i den situation som vi nu beskriver. Nej, problemet behöver lösas på annat sätt.
Enligt oss kan problemet åtgärdas utan alltför krävande insatser. Förslagsvis kan det ske genom att utdragen enbart omfattar allvarligare brott eller upprepad brottslighet inom det område som personen söker anställning. Detta är idag redan fallet när den sökande begär utdrag för anställning inom viss verksamhet som bland annat rör barnomsorg eller försäkringsförmedling.
Alternativt kan lagstiftaren göra det otillåtet för en arbetsgivare att begära belastningsregisterutdrag utan stöd i lag. En liknande lösning har tidigare föreslagits i en statlig utredning från 2009 (SOU 2009:44) där det föreslogs att en ny lag skulle införas – benämnd lagen om integritet i arbetslivet. Utredningen har ännu inte lett till någon förändring.
Vårt krav är att denna utredning följs upp och att förändring sker.
Det samhälle vi lever i idag har övergått till en verklighet där arbetsgivare, som regel, kontrollerar sina medarbetare gentemot belastningsregistret. I takt med att begäran om belastningsregisterutdrag blir alltmer populärt hos arbetsgivarna blir fler och fler tidigare dömda uteslutna från arbetsmarknaden.
På detta sätt medverkar samhället till att hålla personer som begått lagöverträdelser utanför arbetsmarknaden och isolerar dem på ett närmast brutalt sätt från möjligheten att återanpassa sig till ett normalt liv. Denna isolering förhindrar personen att komma på fötter igen och kan i värsta fall leda till fortsatt brottslighet.
Detta behöver inte utgöra en ofrånkomlig konsekvens av systemets uppbyggnad. Vi kan nämligen med relativt enkla medel förhindra att en av domstol dömd person inte förblir dömd av samhället efter att denne har sonat sitt brott.
Björn Hurtig, Advokaterna Hurtig and Partners
Sargon De Basso, Defens Advokatbyrå
