DEBATT/REPLIK – av Bengt Ivarsson, ordförande för Advokatsamfundet och advokat vid Kihlstedts advokatbyrå
Vice chefsåklagare Thomas Ahlstrand har i två debattartiklar i Dagens Juridik (2013-10-02 och 2013-10-11) ifrågasatt hur domstolarna dömer och framförallt hur bevisvärderingen går till. Även advokaternas agerande har ifrågasatts. Tack och lov tror jag inte Ahlstrand är representativ, varken för Åklagarmyndigheten eller för åklagarna runt om i Sverige.
Det är snart 25 år sedan jag började arbeta inom rättsväsendet. Merparten av tiden har varit på advokatbyrå, men jag har även under notarietiden hunnit med arbete både på åklagarkammare och domstol.
Under denna tid har utvecklingen inom rättsväsendet varit enorm, inte minst inom åklagarväsendet. Dagens unga åklagare är välutbildade, professionella och ambitiösa. Som försvarare är det mycket roligare att processa mot en skicklig åklagare.
Även inom domstolarna har det skett stora och positiva förändringar. Till exempel skriver dagens unga domare välmotiverade domar som är pedagogiskt uppbyggda och de som har anledning att komma till domstolen bemöts numera på ett helt annat sätt än tidigare.
Trots ovanstående anser Ahlstrand att det har blivit en negativ utveckling vad gäller bevisvärderingen. Domstolarna gör ingen rimlighetsbedömning, de letar inte efter sanningen. Han säger samtidigt att han inte är ute efter att kräva sänkta beviskrav, utan slå vakt om den fria bevisprövningen.
Utgångspunkten för hans skriverier måste rimligtvis (!) vara att han anser att det meddelas för många ogillande domar genom en felaktig bevisvärdering. Jag har svårt att tänka mig att han vill ha färre fällande domar genom en annan bevisvärdering.
Oavsett hur fri bevisprövningen är kan man inte komma ifrån att det åligger åklagaren att styrka brott. Lyckas inte åklagaren med detta ska åtalet ogillas. Om man inte ska sänka beviskraven innebär det att åklagarna måste bli skickligare på att styrka brott. Därmed skulle man kunna få fler fällande domar. Även som försvarare har jag ingen erinran mot detta. Om ett brott är styrkt ska domstolen fälla och den tilltalade ska avtjäna sitt straff. Det är så rättsordningen fungerar.
Ahlstrand hävdar in sin artikel att han har belägg för sina påståenden genom att hänvisa till diverse domar mm. I flera avseende är det säkert korrekt som han skriver att det finns belägg för hans teser genom det åberopade underlaget. Däremot är inte alla teser belagda.
Bland de tiotusentals domar som meddelas i Sverige varje år kommer det alltid att finnas ett fåtal som är felaktiga på ett eller annat sätt. Dessa tveksamma domar och annat av Ahstrand åberopat underlag kan man inte använda till att bygga upp olika teser. De Ahlstrandska teserna hänger dessutom inte ihop. Även om han skulle kunna belägga samtliga teser måste de sedan kunna fogas samman till en helhet för att de ska få något värde. Ungefär som en beviskedja där kedjans styrka är beroende av den svagaste länken. Här kan jag inte se att Ahlstrand lyckas belägga sin slutsats.
I en rättsstat ska åklagaren styrka brott. Få av oss vill ha en ändring av denna ordning. Domstolen måste självklart också göra en rimlighetsbedömning av invändningar från tilltalade, bland annat där det finns en förklaringsbörda för denne. Däremot har jag svårt att se domstolen som en sanningssökare. Dessutom behöver det rimliga och sannolika inte vara sant och det orimliga och osannolika behöver inte vara osant.
Slutligen refererar Ahlstrand till en artikel jag skrev i tidskriften Advokaten i våras (finns på Advokatsamfundets hemsida). I den gjorde jag en jämförelse av vilka resurser polis och åklagare har till sitt förfogade i förhållande till den tilltalade och hans advokat. För att åskådliggöra detta jämförde jag med ett hockeylag och en hockeymatch.
Detta störde tydligen Ahlstrand. Vi får dock inte glömma att till skillnad för åklagaren, som ska vara objektiv till och med under huvudförhandlingen, ska advokaten tillvarata sin klients intresse. Om klienten vill bli frikänd, ska försvaren kämpa för detta. Så visst har Ahlstrand rätt i att advokaten och hans klient har en ambition att ”vinna matchen”.
Jag är stolt över att vara advokat verksam i Sverige och att få förmånen att processa inför skickliga domare i våra domstolar och med en duktig åklagare på andra sidan i tingsalen. Den stoltheten skulle jag inte känna om vi gick Ahlstrand tillmötes och sänkte beviskraven, vilket är det han egentligen pläderar för.
