DEBATT – av Therese Enarsson, jur. dr. och lektor vid Umeå universitet
På DN debatt kunde vi den 24 februari läsa rikspolischefen Dan Eliassons inlägg om Polisens planerade nationella IT-brottscentrum vars syfte är att möta problematiken med IT-relaterad brottslighet som ett hot mot demokratin och mänskliga fri- och rättigheter. Syftet är bland annat att vara en allmänt kompetenshöjande satsning och Polisens IT-brottscentrum ska även fungera som ett samordnande organ med bland annat Åklagarmyndigheten och internationella aktörer för att komma åt och underlätta utredningar rörande olika former av näthat.
Förutsatt att denna satsning uppnår det utsatta syftet och får tillräckliga resurser så är detta ett mycket välkommet inslag i den formligen exploderande pågående diskursen om näthat. Praktiska och kompetenshöjande lösningar behövs för att komma till rätta med näthatsproblematiken. Inte minst den mycket uppmärksammade Brå-rapporten (Brå 2015:6) som visade på den nedslående siffran 4 procent personuppklaring av näthat, visar på vikten av faktiska satsningar på lagda resurser på kompetenshöjande åtgärder.
I rapporten uttalade sig såväl poliser som åklagare om ett flertal svårigheter gällande utredningar om näthat och ett återkommande inslag var just upplevelsen av bristande kompetens gällande IT-frågor inom den egna verksamheten. Sådana brister riskerar att leda till sämre bevisläge, långa handläggningstider och att målsägande inte längre vill delta i utredningen.
Utredningarna kan ofta vara beroende av målsägandens egen bevissäkring varför skyndsamma processer är att föredra ur den aspekten, likväl som att skyndsamma utredningar generellt är att föredra för de inblandade parternas välmående under processen.
Just nu pågår en utredning (se dir. 2014:74 ”Ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten”) för att studera en rad straffrättsliga bestämmelser, som hot och ofredande, i ljuset av näthat och den tekniska utvecklingen. Även ansvaret hos ansvariga för elektroniska ansvarstavlor ska då utredas.
Under de senaste åren har redan vissa rättsliga ändringar skett i ljuset av den ökade internetanvändningen, som den något utvidgade möjligheten för åklagaren att väcka allmänt åtal vid ärekränkningsbrott och utvidgade möjligheter för rättsvårdande myndigheter att få tillgång till identifierande uppgifter vid misstanke om brott på nätet genom lagen om elektronisk kommunikation.
Denna rättsliga utveckling behövs och det är högst väsentligt att säkerställa att lagstiftningen kan följa med i samhällsutvecklingen.
Det finns dock en risk för övertro till lagstiftning och vad lagstiftningsåtgärder kan åstadkomma. Även om ytterligare lagförändringar skulle träda i kraft, som exempelvis ger större möjligheter att säkra bevisning för brott som sker på nätet, måste dessa möjligheter kunna omsättas i det praktiska arbetet.
För att säkerställa att lagstiftning, såväl nuvarande lagstiftning som eventuella kommande förändringar, fungerar på önskvärt sätt är det därför av största vikt att lagstiftningen fungerar i ett samspel med de resurser och den kompetens som finns hos rättsväsendet. Praktiska lösningar som ovan nämnda IT-brottscentrum, eller Polisens sedan tidigare upprättade direktkontakt med Facebook för att utreda näthat, kan därför vara lösningar som ger en större praktisk effekt än lagstiftningsåtgärder som inte backas upp av reella satsningar.
Den tekniska utvecklingen kan inte endast tydligare få genomslag inom lagstiftningen utan måste även mottas av ett rättsväsende med stark kompetens att hantera såväl den tekniska som den rättsliga utmaning vi befinner oss i. Misslyckas detta riskerar även en potentiellt förändrad lagstiftning som tar hänsyn till den tekniska utvecklingen att leda till att enskilda får en orimlig tilltro till vad rättsväsendet kan åstadkomma i det enskilda fallet. I förlängningen riskerar det att leda till att tilltron till rättssystemet och dess möjlighet att bekämpa och utreda sådan brottslighet minskar.
Therese Enarsson, jur. dr, är lektor vid Umeå universitet och bedriver för närvarande projektet ”Offer för näthat. En rättsvetenskaplig studie av brottsoffers möjlighet till upprättelse vid hot och kränkningar på internet” vilket bedrivs med stöd av medel från Brottsofferfonden.
Foto: Umeå universitet
