DEBATT – av Amelia Andersdotter, ordförande Dataskydd.net
Skatteverkets lansering av en e-legitimationslösning som möjliggör spärrning av obehöriga adressändringar är en ej perfekt lösning på ett större förvaltningsrättsligt problem i Sverige: myndigheterna prioriterar inte medborgarnas informationssäkerhet när de bestämmer hur de administrativt organiserar sig.
Skatteverkets lösning är till exempel åldersdiskriminerande. Statistiken visar att äldre människor är mindre benägna att ha e-legitimation än yngre människor. Att Skatteverket tillåter obehöriga adressändringar på internet som grundinställning för dem som saknar e-legitimation innebär alltså större problem för äldre än för yngre.
Det finns också personer som valt andra lösningar för programvaror och mobiltelefoni än de som fungerar med bankernas elektroniska legitimationslösningar.
Även om denna konsumentgrupp är liten borde Skatteverket i egenskap av myndighet ta även denna grupps informationssäkerhet på allvar. Man ska inte behöva ty sig till någon förutbestämd leverantör av operativsystem för hemdator eller mobil för att slippa utsättas för obehaget att Skatteverket, utan ens medgivande, ändrar ens adress. Den nya tjänsten för spärrning av obehörig adressändring uppfyller inte detta kriterium.
Därutöver lägger Skatteverket i och med tjänsten över ansvaret för obehöriga adressändringar på medborgarna.
Förvaltningen av medborgarnas adresser, som medborgarna sannolikt aldrig har valt ska stå med i Skatteverkets register till att börja med, blir medborgarnas eget ansvar. Detta i kontrast till att Skatteverket tar ansvar för ett register som till syvende och sist motiveras av myndigheternas egen nöd, nämligen att de behöver veta var de ska skicka deklarationsbrev och på vilket sätt pengar ska omfördelas – till exempel till vårdcentraler.
Medborgaren vet ju förmodligen redan var den bor, så adressregistret finns inte där för medborgarens skull.
En bättre, och teknikneutral, lösning hade varit att inte låta adressändringar gå igenom omedelbart, utan ha någon tids fördröjning. Om medborgaren inte skriver in sig på den nya adressen någon tid efter anmälningen går den inte igenom. Inskrivningen kan till exempel ta sig uttryck i att man tar med sig ett brev som skickas till den nya adressen till ett närbeläget postkontor, tillsammans med en fotolegitimation.
Det är lite mindre smidigt för dem som vill byta adress – men man kan till exempel låta dem som har e-legitimation få tillgång till en adressändringstjänst på internet istället för att låta de som har e-legitimation blockera adressändring de inte vill ha.
För dem som inte har e-legitimation vore en sådan lösning tillgänglig och samtidigt tillräckligt informationssäker. Det finns dessutom gott om internationella förebilder på området.
I vad jag bara kan hoppas är digital entusiasm glömmer Skatteverket bort att de inte är vilket företag som helst, som genom innovativ tjänsteutveckling kring e-legitimation kan locka till sig nya kundbaser.
De är en myndighet som tvångsregistrerar var alla i landet bor för sin egen bekvämlighets skull och behöver bete sig som sådan. Ett viktigt steg på vägen är att inte låtsas som att det är ett framsteg att man lägger över administrativt ansvar, som bara kan utövas under förutsättningen att medborgarna väljer att bli konsumenter hos ett smalt antal mjukvaruleverantörer, på medborgarna själva.
