DEBATT – av Louise Roslund, snart färdig med juristutbildningen vid Stockholms universitet
Det finns olika motiv till varför människor då och då erkänner brott som de inte har begått. I vissa fall är dessa människor medvetna om att de är oskyldiga. I andra fall tror de själva att de har begått brottet.
Exempel på uppmärksammade brott som bygger på felaktiga erkännanden är The Cardiff Three i England och The Central Jogger Case i USA. Några av de mest nationellt uppmärksammade fallen torde vara de mord som Sture Bergwall tog på sig skulden för. Den dåvarande Thomas Quick erkände över trettio mord. Han dömdes för åtta av dessa.
Som utgångspunkt har staten ett strikt ansvar för att utge ekonomisk ersättning till en person som har varit felaktigt frihetsberövad. Denna ersättning ska utgå oberoende av om beslutet som frihetsberövandet grundats på – med utgångspunkt i det underlag som fanns tillgängligt vid beslutstidpunkten – inte kan anses ha varit felaktigt.
Storleken på ersättningen bedöms i regel enligt JK:s interna schablonmall. JK ska dock ex officio – alltså självmant – pröva om det finns omständigheter som talar för ett högre eller lägre ersättningsbelopp. Ovanligt stor uppmärksamhet i media kan motivera ett högre skadestånd.
I det fall att den dömde i väsentlig omfattning själv har föranlett frihetsberövandet – exempelvis då denne genom sitt agerande har dragit brottsmisstankarna till sig eller erkänt ett brott som denne inte är skyldig till – tyder dock praxis på ett restriktivt förhållningssätt i ersättningsfrågan.
Frågan kvarstår om faktorerna kring Sture Bergvalls erkännanden tillhör de orsaker som kan höja eller jämka ersättningsanspråket och i så fall till vilken grad.
Enligt Bergwallkommissionen ligger skulden för de felaktiga domarna, förutom Bergwalls egna erkännanden, till stor del på rättsväsendets bristande iakttagande av objektivitetsprincipen samt terapin om undanträngda minnen. Motiv till Bergwalls erkännanden lär bland annat ha varit en önskan om att få mer narkotikaklassad medicin samt att han gillade uppmärksamheten och responsen som han fick.
Aktuellt för skadeståndsfrågan torde således bli huruvida Bergwall bär skulden för de felaktiga domarna i så hög grad att detta motiverar en jämkning av skadeståndet.
Innan Bergwall erkände morden hade han blivit dömd för andra brott. Han var därför, vid tiden för erkännandena, inskriven på Säter. Under samtliga erkännandena ska Bergwall ha varit medicinerad med narkotikaklassade medel.
Om Bergwall varit så pass medicinerad att hans tillstånd varit direkt avgörande för hans falska erkännanden torde det vara svårt att klandra Bergwall för de erkännanden som han gjort. Huruvida detta är fallet torde dock grundas på en medicinsk avvägning, inte en rättslig.
Förutom att fel person blivit dömd är andra konsekvenser av de felaktiga domarna bland annat att det försvårat gripandet av de verkliga gärningspersonerna som eventuellt fortsätter sina handlingar, stora samhällsekonomiska kostnader samt att anhöriga som är inblandade blivit lidande.
Ansvaret för dessa konsekvenser bör rimligtvis åläggas ett flertal aktörer. Huruvida Bergwall bedöms vara en av dem, eller om han rent av är ett offer för rättsväsendet, återstår att se. Något ersättningsanspråk har ännu inte gjorts av Bergwall.
Om Bergwall anser sig vara berättigad till ersättning kan vi förvänta oss att han kommer att rikta ett skadeståndsanspråk till JK. Svaret på huruvida Bergwall i sin tur bör beviljas ersättning kan vi fram till dess enbart ha våra egna åsikter om.
