DEBATT – av Ove Bring, professor emeritus i internationell rätt, och Hans Corell, f.d. rättschef i Justitiedepartementet, UD och FN m. fl.
Sverige är ett av få västländer som inte har omvandlat FN:s konvention av 2004 om immunitet för andra staters egendom till nationell lag. Ändå har Sverige ratificerat FN-konventionen och Riksdagen har antagit en lag som inkorporerar den i svensk rätt, lagen (2009:1514) om immunitet för stater och deras egendom.
Men lagen har inte satts i kraft, eftersom konventionen inte trätt i kraft internationellt. Vi kräver att lagen sätts i kraft ändå.
Varför är detta viktigt? Därför att vi annars missar att vara del i ett internationellt kulturutbyte som behövs i en värld av politiska motsättningar.
Museer som lånar ut konst till utställningar i andra länder kräver i regel garantier för att konstverken återlämnas och inte fastnar i någon rättsprocess. Det händer nämligen inte sällan att personer som anser sig ha bättre rätt till konstverken begär kvarstad av de utlånade föremålen. Men finns det en lag om immunitet mot rättsprocesser i sådana fall kan föremålen återlämnas och äganderättsvisten får avgöras på annat håll.
År 2014 missade Stockholm en utställning av Dödahavsrullarna från Israel därför att Kulturdepartementet inte kunde hänvisa till skyddande svensk lagstiftning.
År 2015 tvingades Millesgården med kort varsel ställa in utställningen ”Marc Chagall och hans ryska samtid” därför att det ryska museet i Sankt Petersburg inte vågade sända över konstverken utan en garanti om återlämnande.
Och nu kan det vara dags igen. Nationalmuseum planerar för våren 2019 utställningen ”Ryskt avantgarde: föregångare, banbrytare, efterföljare”.
Men ett förverkligande kräver att 2009 års lag sätts i kraft. I en tid när rysk utrikespolitik och rysk syn på mänskliga rättigheter kritiseras, skulle vi i Sverige ändå behöva värna om våra kulturella relationer med Ryssland.
För att lagen ska kunna sättas i kraft och FN-konventionen därmed bli svensk lag krävs en kort proposition till riksdagen. En av oss som undertecknat denna debattartikel överlämnade till UD för snart ett år sedan förslag till en sådan propositionstext.
Immunitet skulle därmed försäkras all statligt ägd utländsk egendom som inte används för kommersiella syften, framförallt militära objekt, men även utlånad konst. Den föreslagna propositionstexten innehåller en passus om att utlånade kulturobjekt ska presumeras tillhöra den utlånande staten.
Föremålen är immuna mot yrkade åtgärder. Därmed ges en instruktion till svenska domstolar att utomståendes talan om påstådd äganderätt eller krav på ersättning för viss fordran ska avvisas. Svensk rätt tillhandahåller inte domstolsforum för sådana tvister.
Detta förslag till proposition till Riksdagen om att 2009 års lag ska sättas i kraft har kallats för ett ”snabbspår” i sammanhanget. Men därutöver kan det också vara lämpligt med en särskild lag som är skräddarsydd för utlåning av kulturföremål.
En sådan lag är på väg att förberedas inom Kulturdepartementet, men den processen kan ta två år. Ska den ryska avantgardistiska utställningen bli av på Nationalmuseum 2019 behöver det utlånande museet få besked om immunitet under 2018. Det får inte bli någon långbänk.
Snabbspåret, som torde hanteras i UD:s regi, bör bli steg 1 och kulturlagen steg 2. Det ena utesluter inte det andra. Men berörda ministrar, det vill säga regeringen, måste agera snarast.
Hans Blix, f.d. utrikesminister
Lena Adelsohn Liljeroth, f.d. kulturminister
Hans Corell, f.d. rättschef i Justitiedepartementet, UD och FN
Frank Belfrage, f.d. kabinettssekreterare
Stefan Lindskog, justitieråd, Högsta Domstolens ordförande
Jan-Mikael Bexhed, advokat, tidigare adjungerad universitetslektor i kulturegendomsrätt
Ove Bring, professor emeritus i internationell rätt
Olle Granath, tidigare överintendent för Moderna museet respektive Nationalmuseum
Sven-Harry Karlsson, grundare av Sven-Harrys Konstmuseum
Herbert Lembcke, Ad Infinitum Foundation
Fred Wennerholm, advokat