Det hela började med en resningsansökan i ett gammalt skattebrottsmål från 2009 där resningsansökan kom in till Högsta domstolen i december 2013.
Mer än ett år senare, i mars 2015, beslutade HD att målet skulle tas upp på nytt av Svea hovrätt.
Hovrätten meddelade dom i september 2016. Det hade då gått nästan tre år – ett brott mot Europakonventionens regler om rätten till rättegång inom skälig tid, konstaterar Justitekanslern som beviljar den drabbade mannen 10 000 kronor i skadestånd.
Ett års ”inaktivitet”
JK pekar särskilt på att det i hovrätten tog cirka ett och ett halvt år för en slutlig dom att vinna laga kraft, ”varav ett år utgjorde tid av inaktivitet innan handläggning av målet påbörjades”. Men även HD får kritik för att inte ha gjort något med målet under närmare ett års tid innan det slutliga beslutet fattades.
JK skriver att den utdragna handläggningen är ”oacceptabel” och konstaterar att ”målet har gällt förhållandevis allvarlig brottslighet men inte varit av omfattande eller komplicerat slag”.
Den dömde mannen får även 23 000 kronor i skadestånd för att han har suttit av 41 dagar för mycket av fängelsestraffet, jämfört med vad han slutligen kom att dömas till av hovrätten efter resningen.
Akt försvann
Men JK riktar även kritik mot Svea hovrätt i samma ärende för att en akt försvunnit och varit borta i ett och ett halvt år.
Tre dagar efter HD:s beslut i resningsärendet kom akten till hovrätten – där den försvann. Först ett och ett halvt år senare återfanns akten hos Stockholms tingsrätt dit den tydligen forslats av misstag tillsammans med ett annat mål utan att någon upptäckt det.
JK är kritisk till att hovrättens ”dåvarande rutiner för kontroll och uppföljning inte har varit tillräckliga”. Men JK uppmärksammar också att hovrätten har infört nya handläggningsrutiner.
