Det var i vintras som en bil var på väg ut från ett garage i centrala Stockholm och då korsade en cykelbana.
Enligt bilisten körde han i gånghastighet. Cyklisten hann bromsa men sparkade och bankade på bilen i ren ilska. Bilistens version redovisas i tingsrättens dom och få till stor del stöd av två vittnen:
”Han (cyklisten) nuddade inte bilen på en gång, men när han bromsat tryckte han in framhjulet på bilens vänstra framsida. Sedan cyklade han runt bilen så han kom till fronten. Han slog med handflatan på motorhuven och fortsatte sedan till höger sida där han sparkade med sin cykelsko, som antagligen hade metall under till. Han gjorde en ’kickback’ när han fortfarande satt på cykeln.”
”Bilistens skuld”
Cyklisten, å sin sida hävdar att det handlade om en kollision och att skulden på bilisten:
”I ögonvrån såg han att bilen körde över trottoarkanten och tvärbromsade. När han tryckte ned bromsen slirade cykeln och gled mot bilen… När han fick stopp tvärbromsade han och balanserade på framhjulet, bakhjulet var i luften och högerfoten dinglade. Den vänstra foten var fortfarande ”iklickad”. Det var så han sparkade till bilen. Han sparkade utåt åt sidan med höger fot för att få stopp på bilen.”
”Bilen hade väjningsplikt och var på väg ut. Han sparkade för att få stopp på bilen så att den inte skulle köra över honom. Det stämmer att han tog med handen på huven. Han var livrädd för att bli påkörd eller nedkörd på vägbanan.”
Cyklisten åtalades vid Stockholms tingsrätt för skadegörelse.
Spark bevisad
Tingsrätten anser att det är bevisat att cyklisten har sparkat på bilen och konstaterar att det har varit fråga om ett snabbt händelseförlopp.
När det gäller frågan om bilen fortfarande var i rörelse när sparken utdelades anser tingsrätten att detta inte med säkerhet kan slås fast utifrån vad bilisten och de två vittnena har berättat.
Tingsrätten skriver.
”Det går inte att utesluta att X sträckte ut foten för att få ordning på balansen. Tingsrätten finner inte att det genom den utredning som lagts fram är bevisat att X uppsåtligen utdelat en spark mot bilen. Under alla omständigheter finner tingsrätten att X befunnit sig i en nödsituation och att hans handling att sparka mot bilen för att få stopp på den inte kan anses som oförsvarlig.”
Nedröstad av nämndemännen
Cyklisten frias därför. Tingsrättens ordförande – en tf rådman – är dock skiljaktig och vill döma cyklisten för skadegörelse eftersom han anser att cyklisten uppsåtligen har sparkat på bilen utan att befinna sig i en nödvärnssituation. Hon röstas dock ner av de tre nämndemännen.
