Den idag 80-årige mannen ramlade i december 2012 på en gata i centrala Stockholm och skadade sig svårt. Enligt ett läkarintyg bedömdes han senare ha drabbats av 18 procents invaliditet på grund av olyckan. Mannen krävde ersättning av Stockholms stad med 76 000 kronor och hävdade att olyckan berodde på en vägplåt som legat dold under snön.
Men Stockholms stad hävdade å sin sida att man inte hade haft några vägplåtar på platsen överhuvudtaget.
”Inte uppfyllt sin bevisbörda”
Stockholms tingsrätt gav nyligen staden rätt och konstaterade att mannen inte kunnat visa att där fanns några vägplåtar och att han inte heller hade halkat på det sätt han hade berättat. Enligt tingsrätten hade han ”inte uppfyllt sin bevisbörda” i målet.
Enligt tingsrätten byggde bevisningen på fem år gamla vittnesuppgifter där ingen av de åbropade vittnena hade sett själva olyckan. I ett fall bedömde tingsrätten till och med vittnesuppgifterna som ”inte tillförlitliga” och konstaterade att de inte hade något ”bevisvärde”.
”Obeskrivligt hal”
När det gällde två vittnen som hjälpte mannen hade de båda berättat om att där fanns en stor vägplåt som låg på gatan, kant i kant med trottoaren. Ett av vittnena hade själv halkat på den och beskrev den som ”obeskrivligt hal”. Hon hade också kontaktat Stockholms stad om vägplåten eftersom hon visste att flera personer hade halkat på den.
Inte sett vägplåtar
Men tingsrätten anser att bevisningen inte räcker eftersom inget av vittnena kunnat peka ut den exakta platsen där plåten ska ha legat och det inte är klarlagt hur halkolyckan gått till. Inte ens mannen själv hade enligt tingsrätten sett några vägplåtar och inte heller ”kunnat lämna en beskrivning av påstådda plåtar”.
Stockholms stads motbevisning reducerade enligt tingsrätten dessutom värdet av mannens bevisning ytterligare.
Istället ska 80-åringen betala stadens rättegångskostnader med drygt 80 000 kronor.
Han har överklagat domen och bland annat hänvisat till en ljudupptagning från tingsrätten där han berättar om att han såg vägplåten.
