I oktober 2017 stals en sportbil, värd minst 300 000 kronor, i Södertälje. I början av november samma år såg en tidigare ägare bilen, då falskskyltad, på en parkeringsplats i Märsta.
Den tidigare ägaren kontaktade den nya ägaren och polis kallades även till platsen.
Hade nyckel
Bilen kunde kopplas ihop med en man som arbetade intill parkeringen. Mannen visade sig ha en nyckel till bilen. Vidare fanns hans DNA på munstycket till bilens alkolås.
Åtal väcktes vid Attunda tingsrätt och åklagaren yrkade att mannen skulle dömas för grovt häleri alternativt grovt olovligt brukande.
Mannen nekade till att ha kört eller på annat sätt brukat bilen. Han berättade att han bytt bil med en vän ett par dagar och att vännen visat honom hur man använde alkolåset.
Dna på alkolås
Tingsrätten bedömde mannens berättelse som en efterhandskonstruktion, särskilt med hänsyn till att han vägrat lämna närmare uppgifter om den vän han ska ha fått låna bilen av. Då hans förklaring inte kunde kontrolleras lämnades den utan avseende. Vidare fann tingsrätten att innehavet av bilnycklarna tillsammans med mannens DNA-spår ställde det utom rimligt tvivel att han var den som kört bilen till parkeringen.
Utan någon annan förklaring till innehavet och med hänsyn till att bilen var falskskyltad, menade tingsrätten att mannen måste ha insett att bilen var stulen och dömde honom därför för häleri, grovt brott – på grund av bilens höga värde.
Efter överklagande till Svea hovrätt frias nu mannen.
Ingen har sett
Hovrätten konstaterar att åklagarens påståenden om häleri och olovligt brukande båda baseras på att mannen kört bilen. Trots besittningen av bilnycklarna och DNA-spåren på alkolåset, framhåller domstolen att ingen hörd person faktiskt sett mannen köra bilen.
Med ändring av tingsrättens dom ogillas åtalet därför.
Ellen Bergkvist
Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här
