En åklagare får kritik av Justitieombudsmannen, JO, för att ha väckt åtal mot en 22-årig man med svår intellektuell funktionsnedsättning.
Åtalet rör grov misshandel av en anställd på mannens LSS-boende.
”Omedvetet handlande”
Tingsrätten frikände mannen med hänsyn till att gärningen framstod som ett omedvetet handlande som skett enbart på grund av hans funktionsnedsättning.
JO konstaterar att lagstiftningen ger ett inte obetydligt utrymme för att beakta omständigheter som talar för en förundersökningsbegränsning när den misstänkte har en svår funktionsnedsättning.
Följd av funktionsnedsättning
Åklagaren borde i större grad ha beaktat att händelsen inträffade i en omsorgssituation, och att mannens utåtagerande beteende är en följd av hans funktionsnedsättning. Av utredningen framgår att mannen – som har svår utvecklingsstörning, autism och adhd – ligger på en tvåårings känslomässiga funktionsnivå och att hans tal är i nivå med en tre- eller fyraåring, samt att det inte varit möjligt att genomföra något förhör med honom.
JO ifrågasätter vilken funktion en lagföring kan fylla när den misstänkte inte har intellektuell förmåga att delta i rättsprocessen, eller förstå vad den handlar om.
Fel fokus
Åklagaren borde, anser JO, ha fördjupat sitt underlag om mannens funktionsnedsättning och vårdsituation, istället för att fokusera på frågan om han kan anses ha haft ett straffrättsligt uppsåt.
Att målsäganden, som drabbades av hjärnskakning, biträdde åtalet och framställde enskilt anspråk kan tala för att det straffrättsliga ansvaret borde prövas i domstol. Målsägandens möjlighet att bli tillgodosedd på annat sätt – till exempel genom försäkringar – ska dock i så fall klarläggas och beaktas, vilket inte skett här.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här
