I remissvaret konstaterar Advokatsamfundet att det är ”högst olyckligt” att utredningsdirektiven formulerats så att utredaren inte fick utrymme att analysera om det är lämpligt att avskaffa särbehandlingen av unga, utan bara hur en sådan förändring bör genomföras.
På grund av detta anser Advokatsamfundet att beredningskravet för lagändringen inte kan anses uppfyllt.
Inget stöd i forskningen
Advokatsamfundet konstaterar vidare att det inte finns något stöd för ändringen vare sig i den medicinska eller den kriminologiska forskningen.
I denna del uttalar Advokatsamfundet att: ”… det är uppenbart att vetenskaplig och empirisk kunskap ska vinna försteg framför en illa genomtänkt och kriminalpolitiskt opportunistisk idéströmning som går ut på att skärpa straffen.”
”Naturligtvis ett samhällsproblem”
Enligt Advokatsamfundet är det dock ”naturligtvis ett samhällsproblem” att unga vuxna är inblandade i allvarlig kriminalitet, och uttalar att det kan finnas skäl att skärpa straffen för just denna grupp.
Enligt Advokatsamfundet bör dock en sådan skärpning istället göras enligt en modell som föreslagits av advokaten Bengt Ivarsson och straffrättsprofessorn Magnus Ulväng och som återfinns i deras särskilda yttrande till utredningen.
En annan modell för skärpta straff för unga
Ivarsson och Ulvängs förslag till skärpning av straff för vissa unga innebär att en bestämmelse ska införas som ger domstolarna möjlighet att utdöma straff på samma villkor som för lagöverträdare som fyllt 21 år, i de fall åklagare kan visa att den åtalade gjort sig skyldig till allvarlig upprepad brottslighet som är kopplad till organiserad brottslighet eller annan kriminalitet förenad med gängbildning.
Liksom Ivarsson och Ulväng anser Advokatsamfundet att det ”även fortsättningsvis bör föreligga ett absolut hinder” mot att döma lagöverträdare under 21 år till livstids fängelse.
