I september gick Fashion Week i New York av stapeln. Hösten har knappt börjat, men modejättarna har redan förutspått våra klädval inför de nästkommande säsongerna.
I en industri som årligen omsätter mer än en biljon kronor betyder punktlighet och stringens allt, något som även budgetkedjorna snappat upp.
I takt med det växande modeintresset och den tillgänglighet internet och den globala handeln medfört blir det som visas på catwalken snabbt allmän egendom – en situation som skapat många frågetecken hos såväl modehusen som hos konsumenterna.
Den växande medelklassen konsumerar alltmer. Originalprodukter försvinner. Istället är det varumärken som borgar för trygghet, kvalitet och service. Design har aldrig varit lika populärt och allmänt spritt som idag. Roberto Cavallis och Madonnas plagg finns på H&M, en Pradaväska eller en Armanikostym säger vilka vi är, eller åtminstone vilka vi vill vara. Det är då inte underligt att konsumenter lyfter på ögonbrynen när en Chanelliknande väska finns att köpa för en femtedel av originalpriset nere på Drottninggatan.
Amerikanska lagstiftare överväger ett lagförslag som ska skydda design från kopior. Experter menar att lagförslaget skulle göra mer skada än nytta för såväl modeindustrin som för konsumenterna.
Lagförslaget innebär att unik design skall få skydd i upp till tre år. För att upphovsrättsintrång ska anses föreligga ska kopian vara så lik originalet att den sannolikt kan förväxlas med ett skyddat mönster – ett rekvisit som blir svårt att efterleva då modehusen rör sig åt ett och samma håll och inte verkar vilja annat än att undvika konflikter med konkurrenter.
I en industri där allt bygger på upprepade trender finns det en begränsning i det omfång en designer har att jobba med. Vi talar om en industri vars verk har en livstid på tre månader och där den vedertagna uppfattningen blivit den att det är tidskrävande och föga kostnadseffektivt att inleda processer vid upphovsrättsintrång, därför ter det sig som att juridiken inte längre ligger i samklang med modeindustrin.
Advokatfirmor har i allt större utsträckning bildat verksamhetsgrupper speciellt fokuserade på fashion law. Fordham University är med Fashion Law Institute först i världen att erbjuda en utbildning med inriktning mot moderelaterad juridik.
Poängen med upphovsrätten är att se till att kopiering inte missgynnar kreativitet. Modeindustrin tycks, som enda industri, ses som ett undantagsfall där kopiering tydligen lyckas samexistera med kreativiteten – hur funkar det egentligen? Vill modevärlden ens ha något skydd? Suddas alla skyldigheter och rättigheter ut i modeindustrin?
Enligt Patent- och registreringsverket ska en ”kopierad” produkt kunna ge ett nytt helhetsintryck och ha en särprägel för att komma runt plagieringsanklagelser. Ändå är den här typen av frågor svårbedömda. Även om en designer har upphovsrätten på sin sida krävs det tydlig bevisning, och lagarna är ofta så fritt formulerade att tolkningarna kan vara relativt breda. Sedan blir det även en forumfråga, där tvister i Nordamerika blir svårare att driva i jämförelse med om de hade drivits i EU.
Sedan kan man alltid ha skäl att vända på udden och ifrågasätta modehusen för hur unika de är? För trots allt, i en tid när alla kan ta del av allt ligger det originella kanske inte i designen längre. Något som modehusen själva dock verkar ha insett långt före lagstiftarna.
