Låt mig berätta en historia om en småföretagare i Stockholm som vi företrädde för ungefär två år sedan. Han driver en mindre restaurang och är själv verksam med långa arbetsdagar till följd. Restaurangen har också omkring fem anställda. En dag anställde restaurangen en så kallad papperslös medarbetare som fick i uppgift att dela ut reklamblad och plocka disk. Ersättningen som avtalades var lön per timme, helt i enlighet med det kollektivavtal som restaurangen hade med Hotell- & Restaurangfacket.
Sedan medarbetaren hade slutat blev restaurangen kontaktad av Syndikalisterna (SAC).
Det påstods att den anställde hade ett krav på lön för hundratals obetalda arbetstimmar. Restaurangen tillbakavisade kraven vilka ansågs grundlösa av flera skäl. Bland annat hade SAC påstått att deras medlem hade haft arbetsdagar om 13-15 timmar samtidigt som restaurangen bara hade öppet omkring 10 timmar per dag. Dessutom kunde restaurangen visa sin liggare i vilken alla anställda förde sin tid. Av denna liggare framgick att den papperslöse hade fått betalt för alla de timmar han hade arbetat. SAC nöjde sig inte med detta utan varslade om stridsåtgärder. De menade att fredsplikt – förbud mot stridsåtgärder – ej gällde, eftersom SAC inte var bundet av kollektivavtal med företaget.
Efter ytterligare en tid var det dags att verkställa stridsåtgärden. Uppemot 100 svartklädda SAC medlemmar samlades utanför restaurangen för att bilda en mänsklig mur i syfte att hindra gäster från att gå in. De skrek och svor efter matgäster som hade varit osolidariska nog att äta på restaurangen och betedde sig svinaktigt i största allmänhet. Polisen var där, pressen var där. Det rådde full kalabalik. Förmodligen precis den effekt SAC önskade uppnå.
Polisanmälningar om misshandel gjordes och restaurangägaren vädjade om att SAC skulle uppföra sig civiliserat genom att göra som alla andra fackförbund, nämligen låta en domstol pröva riktigheten i kraven. SAC förhöll sig kallsinniga.
Stridsåtgärden fortsatte i veckor med olika intensitet. Omsättningen för restaurangen minskade drastiskt. Man såg därför ingen annan utväg än att själv vidta rättsliga åtgärder. En negativ fastställelsetalan väcktes mot den tidigare anställde. Talan gick ut på att domstolen skulle förklara att restaurangen inte hade någon skuld till den anställde. Kort därefter gjordes saken upp i godo.
Exemplen på SAC’s framfart runt om i landet är många men mönstret går igen; stör en företagares verksamhet på ett sådant sätt att de tvingas till underkastelse vare sig kraven är befogade eller ej. Skräm bort kunderna! Skapa obehag! Hota och besvära din omgivning på ett sätt som är precis på gränsen till att begå brott! Ibland har dock SAC inte helt lyckat med att hålla sig inom gränsen för vad som är straffbart och inte. Det finns flera fall där syndikalister har dömts för brott i samband med sina stridsåtgärder.
Är det någon läsare som associerar till en viss motorcykelklubb nu?
När en facklig organisation, för en medlems räkning, framställer ett krav på exempelvis lön eller övertidsersättning, kallas detta för en rättstvist. Detta i motsats till en intressetvist. I det förra fallet är fackförbundet hänvisat till domstol som dömer i saken efter det att parterna har givits en chans att få lägga fram sina argument och sin bevisning.
Det ska tilläggas att de etablerade fackförbunden (läs kollektivavtalsbundna) inte ens får göra annat än att vända sig till domstol. De får med andra ord inte vidta stridsåtgärder i rättstvister. Sådana försök skulle stoppas av domstolen omgående.
Liksom för oss alla andra står möjligheten öppen även för SAC att begära domstolsprövning av ett krav för en medlems räkning. Det förefaller dock som att SAC ofta tycker att det där med domstol är en fullständigt onödig omgång. Det kan ju ta flera år att få en sak prövad när man med enklare medel; ofredande, hot, tvång och förtal av din motpart kan framtvinga sina krav ändå.
Vem hade då rätt i tvisten mellan restaurangen och den anställde? Inte en aning. Saken fick ju aldrig genomgå en rättslig prövning. Men syftet med denna krönika var inte heller att försöka reda ut vem av parterna som hade rätt i sak. Inte heller om stridsåtgärden var olovlig eller inte. Syftet var att ge fokus åt SAC’s typ av stridsåtgärder, vilka SAC uppenbarligen anser passa in i ett rättssamhälle.
Fredrik Nordlöf
