Den något provocerande rubriken var temat för en synnerligen välbesökt debattafton på AF i Lund, som anordnats av Juridiska föreningen.
I panelen deltog professorn em i psykiatri Sten Levander, hovrättsassessorn och sekreteraren i Psykiatrilagsutredningen Ulrika Olsson, advokaten Thomas Olsson samt journalisten Carl-Magnus Helgegren. Medverkade gjorde också per telefon Sture Bergwall som är mer känd under tidigare namnet Thomas Quick. Möjligen var det den sistnämnde som – förutom temat och sakkunskapen hos debattdeltagarna – var särskilt publikdragande. Själv hade jag förmånen att fungera som moderator. Det innebar samtidigt att jag inte förde några fullödiga anteckningar om allt som sades under debatten. Och avsikten med denna krönika är heller inte att ge ett uttömmande referat.
Det finns emellertid anledning till några reflektioner. Att peka på ett och annat som kan vara värt att ha i åtanke medan vi väntar på resultatet av Ulrika Olssons viktiga arbete med Psykiatrilagsutredningen.
Den första frågan är: vem är dåre och vem är det inte? Och för vem är den straffrättsliga rättvisan mest rättvis? Är vi måhända alla i något avseende mer eller mindre dåraktiga? Om jag uppfattade Sten Levander korrekt, råder det ingen tvekan om att vi är många som platsar in under den kategorin. Det gäller åtskilliga som inte ens befann sig på plats i Lund. Sten Levander framhöll att tillräknelighet och straffvärde göms i systemet. Psykiskt sjuka lagöverträdare som under vårdtiden tillfrisknat hålls kvar i psykiatrisk tvångsvård under hänvisning till att det föreligger risk för återfall, trots att detta är i strid med internationella psykiatriska riktlinjer. Sten Levander var också – liksom Thomas Olsson – mycket kritisk mot att det saknas praktisk möjlighet till en verklig medicinsk ”second opinion”-bedömning för den berörde patienten. Det framgick utomordentligt tydligt att Sten Levander var tveksam till kompetensen hos Socialstyrelsens Rättsliga råd.
Frågan om s.k. maskerad förvaring av psykiskt sjuka lagöverträdare i systemet med särskild utskrivningsprövning, när den medicinska vården har gjort sitt, är alltså i hög grad en rättssäkerhetsfråga.
En annan viktig fråga är proportionaliteten mellan brottet och påföljden för den som är allvarligt psykiskt sjuk å ena sidan och för andra lagöverträdare å den andra. Vad är rättvist och vad upplevs som rättvist?
Samhällsskyddsaspekten är naturligtvis också central. Hur ska samhället skyddas mot de personer som till följd av sitt psykiska tillstånd kan riskera återfalla i allvarliga brott?
Och inte minst angeläget: det går inte att komma ifrån att Sverige har ett regelsystem vad gäller ansvarsprövningen av psykiskt störda lagöverträdare som skiljer sig från i stort sätt alla andra länders reglering. Sverige har nämligen inte ett krav på tillräknelighet som en brottsförutsättning. Ulrika Olsson gav genom sitt lugna och gedigna framträdande alla dårar och övriga hopp. Genom Psykiatrilagsutredningens kommande betänkande skulle alla problem lösas! Sedan var det bara för regering och riksdag att bidra med erforderliga beslut. Kanske kan t o m Sten Levander bli nöjd om några år?
Sture Bergwall lämnade sitt bidrag till debatten genom att berätta om den stora skillnaden mellan Thomas Quick, som numera är död, och Sture Bergwall som i hög grad är levande och som har Thomas Olsson som ett väsentligt stöd i den fortsatta resningskampen gällande de återstående morddomarna. Thomas Olsson framhöll att resultatet kunde mynna ut i en av de största rättsliga skandalerna i Sverige.
Avslutningsvis skulle jag vilja poängtera vikten av att vi alla som klassar oss själva som i allt väsentligt tillräkneliga och som varande i psykiskt god trim förhåller oss ödmjuka till att alla de människor som inte är lika lyckligt lottade befinner sig i ett åtskilligt svårare läge när det gäller att hävda sina rättigheter. Det gäller alldeles oavsett om den som är psykiskt sjuk är att anse som förövare eller som brottsoffer. Ofta kan gränsdragningen mellan kategorierna vara svår att dra. Lika svår som definitionen av rättvisa och dåre.
Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se
samhällsdebattör och tidigare överåklagare
Ordförande i Brottsofferjourernas Riksförbund
