Minns ni filmatiseringen av John Grishams bok Firman? Tom Cruise, som hade huvudrollen, får anställning på en advokatfirma i den amerikanska södern med kopplingar till maffian. Under press från FBI står han i en scen på kontoret och kopierar klientakter och andra företagshemligheter som FBI behöver för att kunna åtala delägarna och maffiabossarna. Kopieringsmaskinen var visserligen modern och snabb men det gick ändå olidligt långsamt för Tom. Spänningen var på topp. Idag hade scenen inte varit lika rafflande. Tom hade kunnat använda en USB-sticka eller skicka filerna via e-post till sitt hotmailkonto för att uppnå samma resultat.
Lagen om skydd för företagshemligheter (”FHL”) trädde i kraft ungefär samtidigt som John Grisham skrev boken. Sedan dess har teknikutvecklingen varit våldsam och detta förhållande har uppmärksammats av lagstiftaren. En expertgrupp tillsattes därför 2007 för att se över i vad mån FHL behövde ändras och anpassas till dagens förhållanden (SOU 2008:63).
Enligt välunderrättade källor arbetas det nu på en proposition om ändringar i lagen. Vad det slutliga resultatet blir återstår att se men sannolikt kommer straffansvaret utvidgas och skärpas. Vidare kan det antas att ett nytt och mindre trubbigt sätt att säkra bevis (bevisundersökning), vilket påminner starkt om intrångsundersökningar, kommer att införas. Allt i enlighet med utredningens förslag.
Vad först gäller nyheterna i det straffrättsliga delarna framgår att utredningens uppdrag varit att analysera om straffbestämmelserna i FHL hade givits en ändamålsenlig utformning. Särskilt uppmärksammades frågan om straffansvaret skulle utvidgas till den kategorin av personer som obehörigen utnyttjar eller röjer företagshemligheter, men som dessa har fått lovlig tillgång till dessa inom ramen för sina arbetsuppgifter. Luckan i lagen uppmärksammades i samband med den s.k. Ericsson-domen, där en anställd blev frikänd, vilket visar på brister i dagens reglering. Därför kom utredningen fram till att det fanns ett behov av att utvidga straffansvaret till att även omfatta obehöriga röjanden och utnyttjanden av företagshemligheter som görs av personer med lovlig tillgång till hemligheterna ifråga. Det kan röra sig om anställda, konsulter, revisorer och styrelseledamöter. På samma sätt utvidgas skadeståndsbestämmelsen i 5 § FHL till att gälla även dessa grupper.
Dessutom föreslår utredningen att 4 § FHL ändras så att även den som anskaffar en företagshemlighet från någon som gör sig skyldig till brott ska kunna dömas till olovlig befattning med företagshemlighet.
En annan intressant del i utredningen är frågan om i vilken omfattning en ny bevissäkringsåtgärd behövs vid obehöriga angrepp på företagshemligheter. Ett av de få bevissäkringsmedel som står till buds för en drabbad företagare i tvistemål är att yrka på intrångsundersökning för att säkra bevisning vid interimistiska säkerhetsåtgärder, men detta förutsätter någon form av immaterialrättsligt intrång. Editionsplikt är ett alternativ men detta förutsätter att en talan har väckts vid domstol.
Den nu föreslagna åtgärden, bevisundersökning, gör att bevis kan sökas hos den som skäligen kan antas ha angripit en företagshemlighet enligt FHL. Bevisundersökningen får således bara göras hos angriparen och inte hos tredje man.
Bevisundersökning påminner mycket om den redan befintliga intrångsundersökningen. Ett sådant beslut får endast meddelas om skälen för åtgärden uppväger en olägenhet eller ett men, som åtgärden innebär för den som drabbas. Åtgärden kan sökas utan att någon talan har väckts.
På samma sätt som vid ansökan om andra interimistiska säkerhetsåtgärder måste sökanden ställa säkerhet för den skada som kan tillfogas motparten, men möjlighet finns för domstolen att befria sökanden från denna skyldighet om denne saknar förmåga.
Att FHL är i behov av modernisering och anpassning till dagens verklighet skulle jag tro att de flesta är överens om. I vilken omfattning propositionen kommer att följa utredningens förslag återstår att se.
Fredrik Nordlöf
