Poeten, författaren, krönikören, bloggaren, pappan och TV-kändisen Marcus Birro är på väg mot centralstationen i Stockholm. Vid Klara kyrka får han syn på en tunnklädd flicka i rullstol som tittar ”bedjande på honom”. Han tvekar, men stannar för att se om hon behöver hjälp. Några ögonblick senare inser han att ”han är grundlurad”. Dock inte på det sätt han tror, ska det visa sig.
Orsaken till misstankarna är oklara, men i den krönika han senare skrev i Expressen, kastar han fram lite löst underbyggda teorier om ”härjade män från östeuropa”. Samt ett rätt intressant påstående att flickan i rullstolen plötsligt rest sig ur densamma.
I sin krönika är Birros ståndpunkt helt klar. Han har utsatts för ett rånförsök av mystiska skurkar från östeuropa. Anledningen till att han är bergis på det, är att männen kring flickan i rullstolen har ”träningsoverallsbyxor och ser härjade ut”. Slutsatsen i krönikan i en av Sveriges största tidningar blir således: Lita aldrig på små flickor i rullstolar, som ber dig om något.
Jag har återgivit rubriken i Expressen ordagrant, med syftningsfel och allt.
Det blir ett jävla liv. Diverse bloggare med Magnus Betnér i spetsen tycker att Birro ”är helt jävla dum i huvet”. Han har givit uttryck för främlingsfientliga åsikter och gjort bort sig ordentligt, tycker bloggarna. Marcus Birro, vars narcissism och känslighet endast överträffas av Björn Ranelids, blir oerhört kränkt och slutar twittra. På grund av ”näthatet”.
Han gör en liten förnärmad piruett innan han försvinner ut i kulisserna.
Eller. Inte riktigt.
Nu har det nämligen visat sig att Marcus Birro i själva verket grundlurades av TV3. Som alltså iscensatte hela händelsen för ett kommande Dolda Kameran-program. TV3 smygfilmade förstås händelseförloppet. Som alltså finns dokumenterat på TV-band. Dock osäkert om/när det kommer att visas.
När Birro inser detta, gör han det enda rätta. Han gratulerar TV3 till en lyckad blåsning.
Men låt oss nu tänka oss att det just framlagda lagförslaget om fotograferingsförbud varit gällande svensk rätt. Och låt oss tänka oss att Marcus Birro blivit kränkt av smygfilmandet – tanken är inte helt svindlande – och polisanmäler TV3 för att de filmat honom utan hans vetskap. I avsikt att kränka honom.
Det blir ett brottmål av saken. Frågan är vad domstolen kommer fram till. Den har ju att ta ställning till den undantagsregel som finns i lagtextförslaget:
”Det intresse som fotografen företräder ska vägas mot den enskildes intresse av skydd mot fotografering. Vid bedömningen bör särskilt beaktas om gärningen sker som ett led i nyhetsförmedling eller i något annat sammanhang av samhälleligt intresse, utgör ett inslag i undervisning eller vetenskapligt arbete eller låter sig försvaras av konstnärliga hänsyn.
Låt oss studera rekvisiten lite närmare:
Har smygfilmandet skett som ett ”led i en nyhetsförmedling”?
Tror jag inte.
Något annat ”sammanhang av samhälleligt intresse”?
Knappast.
Utgör smygfilmandet ”inslag i undervisning eller vetenskapligt arbete”?
Definitivt inte.
Och slutligen: Låter sig smygfilmningen ”försvaras av konstnärliga hänsyn”?
Ja, vad säger ni?
Trodde väl det.
Det är alltså inte orimligt att tro att domstolen skulle kunna fälla TV3 för brott mot fotograferingsförbudet. Marcus Birro skulle få skadestånd för kränkning och blir säkert glad och nöjd. Och TV3 lägger ned alla programidéer som bygger på smygfilmning. Åtminstone de som avser att kränka folk. Vilket kanske är en självsanering som skulle få kännbara ekonomiska konsekvenser för den kanalen. Men det är en annan historia.
Då är väl alla glada och nöjda?
Nja. Faktum är att så här i eftertankens kranka blekhet har diskussionen om Marcus Birros krönika i Expressen inte varit förgäves. För det första tror jag att Birro i sin hastigt hopkomna krönika faktiskt blottlagt fördomar vi alla har. Det är helt enkelt så vi fungerar. Särskilt i dagens medielandskap där snabba, och kontroversiella, åsikter ska levereras på nolltid. Birro kände så. Det är det man gör, innan man börjar tänka. Och det var det han visade.
Debatten om poeten Marcus Birros tillkortakommanden kanske därmed fyllt en funktion. Den har kommit att handla om flera intressanta ämnen: kändisar, fördomar, näthat, medier, krönikeskrivande mm.
Och nu i denna krönika: smygfilmning i underhållningssyfte.
Trots att en domstol kanske…i värsta fall… kommit fram till att TV3 begått ett brott mot fotograferingsförbudet.
OM domstolen skulle komma fram till det är det definitivt en inskränkning av pressfriheten.
Och det var väl inte meningen?
Ville Carlström
