Armymodet sägs det är stort i vår! Att bestämma om man ska köpa ett par kakibyxor och ökenkängor för att hänga med kanske inte tar över agendan helt i livet under våren. Men den tar säkert en tid i anspråk även om du inte konkret sitter ner och skriver ner dina tankar kring det så ligger det där och puttrar i bakhuvudet, du läser det i tidskrifter och dagstidningar och någonstans gnager det sig fast när du väl står där i butiken och ska köpa lite vårkläder.
Är det samma sak med sociala medier? Gnager det där bak någonstans? Måste vi vara där eller är det en trend som företagen ska välja för att inte tappa bort potentiella kunder/anställda för stunden? Eller är det fråga om något helt annat? För skeptikerna som sa att Internet var en trend och fluga som var övergående, kan man ju lära sig att man får akta sin tunga och kanske ta upplevda trender på allvar. Men ska man ta det på blodigt allvar? Sociala medier här handlar inte om något nytt Internet och att bygga en hemsida på Facebook, Twitter, Youtube eller Linked-In. Det handlar om ett sätt att kommunicera som är nytt som har möjliggjorts genom Internet och tillgängligheten vi har idag.
För unga är det självklarheter och för oss andra handlar det om att lära oss kommunicera på deras villkor, för dom är våra potentiella anställda och kunder. Men att tro att man är bland dom och kommunicerar bara för att man sätter upp en sida på Facebook är att bita sig själv i svansen, det krävs en liten ansträngning. Om man vill vara där och då bör man ju också veta varför man är där och kanske har en tanke framåt hur man ska kommunicera och vem ansvaret ska ligga hos för att hålla det sociala mediet levande, för annars blir det ju bara en hemsida.
Jag hoppas jag kan ge er några tankar om hur man kan tänka när man ska ge sig ut i dom sociala medierna som arbetsgivare och vad man har att vinna eller förlora när BG Research presenterar Juristbarometern den 7 april. Då kanske du kan bestämma dig där och då om du och din byrå ska haka på eller strunta i det!
Mikael Bäckström
