Med anledning av att jag återkommande arbetar i mål rörande barn och unga besökte jag nyligen ett BRIS-seminarium där BRIS-rapporten för år 2011 presenterades.
Tema för årets BRIS-rapport var: Våld och övergrepp, myndighetskontakter.
Det var naturligtvis många stora och viktiga punkter som lyftes fram under dagen.
Som representant för en av de aktörer som agerar inom rättsväsendet var det dock en punkt som fick mig att lyssna och fundera särskilt:
Inom rättsväsendet finns det idag en stor avsaknad av specialkunskap för att kunna arbeta med – bemöta, hantera och inte minst lyssna till – barn och unga. Detta är ingen ny information. Frågan är hur man ska förändra detta. Här lämnade de vid BRIS-seminariet närvarande politikerna exempel på hur man i relation till bland annat domstolarna står bundna. Politikerna kan inte blanda sig i domstolarnas utformning; domstolarnas självständighet måste vara tydlig.
Detta innebär att politiker med svårighet kan förändra kunskapsnivån bland domare. När det gäller de yngre, inkommande domarna så finns det möjlighet att påverka kunskap om barn under utbildningen. Men när det gäller det stora antalet domare som har arbetat under många, långa år – då finns det inget utrymme för att påverka vidareutbildning: här måste domarna själva ta sitt ansvar för att utveckla sig inom kunskapsområden om hur man talar till, bemöter och lyssnar till barn. Min reflexion utifrån den insikten är funderingen över varför detta då inte sker. Varför tar inte domare, med all den makt som de besitter rörande barn och unga, sitt ansvar för att domarkåren på allvar följer med i kvalitetsutvecklingen av mål där barn och unga är i fokus?
Alternativen till svar är flera. Tidsbrist, ointresse, avsaknad av insikt i det verkliga behovet….eller kan det vara så enkelt att själva tanken över att möjligheten och vikten av att utveckla sin kompetens inom området inte har slagit den enskilde domaren? Oavsett vilket skälet nu än är så kan jag inte annat än tro att det måste finnas möjligheter för kompetensutveckling inom även domarkårens äldre ådror – särskilt inom ett område som synes vara i sådant akut och stort behov av förändring som området gällande hur man bemöter barn och unga i rättsprocesser.
Dagens plus
För rådmannen i Förvaltningsrätten Göteborg som tog eget initiativ till att kontakta enskild för att förmå denna att känna sig välkommen inför huvudförhandling där rätten hade nekat till rättshjälp- och därmed juridisk ombud.
Dagens minus
För rättshjälp som inte beviljas för enskilda som verkligen är i behov av juridisk hjälp i en process som är alltigenom just juridisk
Särskilt minus till myndigheter så som socialtjänsten, som slentrianmässigt utelämnar besvärshänvisningar till viktiga beslut i LVU-ärenden, så som exempelvis placeringsbeslut enligt 11 § LVU och 14 § LVU.
Anne Svensson
anne.svensson@juristjouren.se
