Den som söker upp ordet ”brännvinsadvokat” på Wikipedia kommer finna att det är en nedsättande benämning på en oskicklig eller oärlig advokat. Enligt en annan tolkning är en brännvinsadvokat en ofta försupen advokat som sett bättre tider. En tredje innebörd sägs vara att det är en alkoholiserad advokat som bl.a. håller till utanför sjukhus akutmottagningar och erbjuder svårt skadade människor hjälp i rättsliga angelägenheter. För att sammanfatta: En brännvinsadvokat är alltså oärlig, oskicklig, alkoholiserad och dessutom en som utnyttjar människor i svåra stunder.
Syndikalisterna tycker att jag är olämplig som ombud och en riktig brännvinsadvokat. Detta omdöme uttrycks i en artikel i tidningen Arbetaren.
Artikeln handlar om en snart ett år gammal tvist mellan ett barnpsykiatriskt center och en före detta anställd receptionist. I korthet rör tvisten i vad mån anställningen var tidsbegränsad eller ej, på vilket sätt anställningen senare har upphört, om detta var rätt eller fel och om den anställde har blivit trakasserad på arbetsplatsen eller inte. Syndikalisterna anser i vanlig ordning att rättvisa ska skipas genom stridsåtgärder på plats och tar till sin gamla vanliga arsenal.
Centret drivs av ett antal högutbildade psykiatriker med rötter från olika länder i mellanöstern. De specialiserar sig på traumatiserade barn med autism och ADHD samt flyktingbarn i Sverige som har drabbats av svåra trauman efter krig. Dessa barn är ofta i behov av psykiatrisk hjälp efter sina upplevelser i krigshärjade områden. Utan att veta ett smack om psykiatri kan jag ändå föreställa mig att dessa barn mer än andra med behov av psykiatrisk hjälp måste känna ett starkt obehag av att besöka mottagningen och vid entrédörren mötas av ett gäng högljudda, svartklädda personer som dessutom hindrar patienter från att gå ut och in.
I artikeln konstateras också att centrets ombud, dvs undertecknad, är en inkompetent alkoholist, fast det uttryck som används är brännvinsadvokat.
Den journalist på Arbetaren som intervjuade mig i samband med att artikeln skrevs uppgav att Syndikalisternas ombudsman ansåg mig vara olämplig som ombud för centret. ”Varför då”, undrar man nyfiket? Jo, eftersom jag i så många olika media och andra forum har uttryckt mig negativt om Syndikalisternas maffialiknande metoder är jag ideologiskt förblindad. Hmmmm. Det måste alltså innebära att så gott som alla advokater i landet diskvalificerar sig som ombud eftersom ett rimligt antagande är att de känner samma motvilja som jag själv mot Syndikalisternas sätt att bedriva inkassoverksamhet. Skulle man kanske dessutom våga sig på att tolka Syndikalisternas synsätt som att en person åtalad för brott inte ska ha en advokat eftersom advokaten, liksom alla andra som har en inneboende rättskänsla, ogillar att brott begås?
1971 antog Sveriges Advokatsamfund de vägledande reglerna för god advokatsed. Enligt dessa regler är advokatens främsta plikt att inom ramen för vad lag och god advokatsed bjuder, efter bästa förmåga tillvarata klientens intressen. Han är skyldig att främja dessa utan att låta sitt handlande påverkas av tanke på egna fördelar eller obehag eller av hänsyn till samhällsställning, nationalitet, hudfärg, politisk eller religiös uppfattning eller andra ovidkommande omständigheter.
Texten uttrycker advokatens roll i ett nötskal. Det må för somliga vid en första anblick låta högtravande och pompöst, men dessa få meningar ger faktiskt uttryck för rena självklarheter; var lojal mot din klient, var klok, osjälvisk och omdömesgill. Ta inga ovidkommande hänsyn och bete dig på det stora hela som en humanist, utan att för den skull sänka klienten som i alla lägen kommer i första hand.
Jag gillar att vara underkastad detta regelverk. Jag gillar också att det förekommer att vår disciplinnämnd agerar mot ett litet fåtal kollegor som inte lever upp till normerna.
Nu är det dags för sommaruppehåll. Alla läsare, inklusive vännerna på SAC, tillönskas en härlig sommar.
Fredrik Nordlöf
