De politiskt tillsatta nämndemännen har en central uppgift. De ska tillföra invånarperspektivet, det sunda bondförnuftet, till brottsbedömningen. I det amerikanska systemet har man jurytjänstgöring och här har vi politiskt tillsatta nämndemän. Som system betraktat är det inte nödvändigtvis något dåligt. Däremot är det intressant att fundera över om det är de politiska partierna som är mest lämpade att tillsätta nämndemännen.
Nämndemannasystemet är mycket gammalt och har tjänat landet väl under lång tid. Men problem uppstår när nämndemännen uteslutande hämtas ifrån de politiska partierna. Inte minst med tanke på att partier med synnerligen tveksam demokrati- och rättvisesyn vinner terräng av missnöjesorsaker. Det är därför dags att göra en översyn på kriterierna för att utse nämndemän. Däremot bör vi inte lämna systemet eftersom det är en bra maktdelningsprincip med medborgare valda utifrån förtroende hos allmänheten.
Partierna skriker naturligtvis i högan sky. Nämndemannasystemet har tjänat partierna väl som ett sätt att kunna arvodera en del individer som tack för lång och trogen tjänst utan att behöva ta ur partikassan. Därför hörs tongångar om att juristerna vill ta makten över domstolarna. Men man kan kanske ha ett nämndemannasystem utan att det måste vara de politiska partierna som äger frågan. Just bredden som en gång återfanns i de politiska partierna kan inte längre benämnas som tillräcklig.
Om det är som Mårten Schultz skriver i DN (25/1), att det skulle finnas något rättsvidrigt med att ha politiskt tillsatta domare kan det finnas skäl att se över saken. Men mer rättsvidrigt vore trots allt att ha domstolar utan den demokratiska aspekten av vanligt folk och den aspekten som de medför till dömandet.
Däremot finns det inget självklart med att det är i de politiska partierna man finner den demokratiska aspekten av vanligt folk längre. Medlemsantalet sjunker dramatiskt även i de större folkrörelsepartierna och bredden på nämndemän blir allt smalare. Genom att söka sig utanför politiken för att finna tjänstgörande nämndemän kan bredden återfås. Att ta tag i diskussionen och föra den brett synes i alla händelser vara nödvändigt. Men partierna kommer sätta emot allt de har i frågan. Det bör dock inte hindra processen. Tvärtom är det ett tecken på att den bör skyndas på.
Erik Laakso, oberoende debattör och bloggare
