Domstolarnas rättskapande roll är visserligen begränsad och domar ska inte nödvändigtvis spegla en allmän opinion. Men det är svårt att läsa HD:s resonemang i mål B 5008-11 utan att stanna upp. Fundera på om minnet svek. Gå tillbaka och konstatera att nej då. Men. Hur blev det så tokigt då?
Att hoppa in i bilen för en tur till affären kan liknas vid att springa dit med ett laddat vapen. Bakom ratten med ett par drinkar innanför västen är det dessutom ett osäkrat verktyg man bollar med. Men självklart är sådana paralleller löjliga. En machete i näven på väg till skolan gör ingen glad, medan de möjligheter bilen öppnar är oändliga. Med det sagt är det är det fascinerande att den risk hanterandet av bilar faktiskt innebär inte möts av större respekt. Ens från Högsta Domstolen.
Förra veckan meddelades dom i mål B 5008-11. Frågan gällde straffvärderingen beträffande MM som funnits skyldig till (bl.a.) grov vårdslöshet i trafik, grovt rattfylleri och grovt vållande till annans död. MM hade druckit starköl i omkring ett dygn, satte sig i bilen en solig söndagseftermiddag och tog en tur genom ett tätbebyggt område i hög hastighet. Delvis på trottoaren. Inte ens två år gamla NN dog troligen omedelbart när bilen MM körde träffade NN.
Efter att hovrätten ansett MM:s agerande förskylla fängelse i 2 år och 6 månader tog så HD upp fallet. Och slår till med – hör och häpna – att värdera brottet till hela 3 år i fängelse.
Inget kan rädda lilla NN. Världen kommer aldrig bli lika vacker för alla, föräldrar, syskon, grannar, dagiskompisar, släktingar, vänner och så vidare som berörts av NN om så MM skulle skaka galler resten av livet. Och att MM skulle tvingas till det är heller inte rimligt. Men man både kan, och bör, fråga sig vilka signaler det sänder att vad MM valde att göra den där soliga söndagen inte kostar mer än tre år i fängelse. Och. Man kan fråga sig om HD tog vare sig lagstiftarens instruktioner eller sin rättskapande roll på allvar när de enades om domen i mål B 5008-11.
Tidigare praxis för den här typen av brott bedömdes till ett straffvärde på fängelse omkring ett år och sex månader. Det måste ändå anses lite tokigt.
Den som gjort sig skyldig till grovt vållande till annans död ska straffas med fängelse i lägst ett och högst sex år. Regeringen har vid flera tillfällen uttalat att straffvärdet för vållandebrott med inslag av trafikonykterhet bör uppgraderas. Dels för att verka allmänpreventivt, dels som en markering om brottets allvar. Avsikten med den relativt höga övre gränsen är en markering om att vissa vållandebrott faktiskt ligger nära ett uppsåtligt dödande. Och för knappt två år sedan höjdes minimistraffen för grovt vållande till annans död från fängelse sex månader till fängelse ett år. Syftet var bl.a. att åstadkomma generellt högre straff för de allvarligare fallen som, ansåg regeringen, något borde närma sig straffnivån för dråp.
HD konstaterar i mål B 5008-11 att det ”uppenbarligen var det för fall av detta slag som den utvidgade övre delen av straffskalan var avsedd”. Dessutom att ”den som inför en uppgift som kräver reaktionsförmåga, omdöme, säkerhet och precision förtär alkohol eller andra berusningsmedel är särskilt klandervärd och att en straffbar handling som orsakas av den berusade personens tillstånd har ett särskilt högt straffvärde”.
Mot den här bakgrunden skulle jag spontant gissa att straffvärdet bara för den del av MM:s agerande den där söndagen som rör grovt rattfylleri och grovt vållande till annans död borde hamna om inte på sex år så åtminstone närmre den övre gränsen än den undre. Särskilt som regeringen ju vid flera tillfällen uttalat att en skarp syn på rattonykterhet och särskilt i kombination med vållandebrott är påkallat. Önskvärt. Och viktigt. Och frågan HD hade framför sig var ju faktiskt att skapa praxis för den här typen av brott.
MM hade dessutom utretts vara skyldig till grov vårdslöshet i trafik, grov olovlig körning samt för ett par andra brott. Brott för vilka han ska straffas för i konkurrens.
Och ändå. Fängelse i 3 år är vad HD kommer fram till.
En av orsakerna till de senaste lagändringarna på området är att domstolarnas praxis visats vara långt från allmänhetens uppfattning. Nu ska inte domar inte nödvändigtvis följa den allmänna opinionen. Men när lagstiftaren så tydligt gett instruktioner om en förändring måste HD:s resonemang anses anmärkningsvärt.
3 år. För att ha supit skallen av sig, tagit en tur i bilen och haft ihjäl en tvååring. Själv har jag svårt att tänka mig ett mer klandervärt beteende än det MM visat prov på. Genom att sätta sig bakom ratten berusad har han riskerat exakt vad som hänt och den förlust han orsakat kan aldrig repareras.
Att hoppa in i bilen för en tur till affären är att utsätta andra för livsfara. Sett i ett större perspektiv måste den risken accepteras. Men den som sätter sig i bilen berusad. Den är nonchalant, likgiltig och medvetet risktagande. Även om inget händer. När den som visat prov på ett så rent ut sagt genomkorkat beteende inte klandras värre ens av Sveriges högsta rättsliga instans sänder det fel signaler. Jättekonstiga signaler till och med.
Lilla NN går inte att rädda. Men det avstånd som HD nu bibehåller mellan den allmänna åsikten om rattfylleri och hur det hanteras i rättssystemet riskerar att påverka förtroendet negativt. Och. Den nu satta praxisen på området kommer knappast ha någon önskad preventiv effekt. HD missade helt enkelt chansen. Låt oss bara hoppas att följderna inte blir så allvarliga som för lilla NN.
Karin Elinder
