Nyligen sa Arbetsdomstolen (AD) sitt avseende det i media uppmärksammade fallet om gymnasierektorn som blev uppsagd på grund av sin sexuella profilering på Facebook. AD:s dom nr 25/12 (Mål nr B 88/11) är domstolens första avseende arbetstagares användning av sociala medier i relation till arbetsgivare inom den privata sektorn. Även om domen i sig inte kan anses vara revolutionerande eller särskilt förvånande ger AD vägledning där det förut rådde viss oklarhet om konflikter mellan principerna om arbetstagares lojalitetsplikt och skyddet för den personliga integriteten. Budskapet som förmedlas i domen är viktigt för både arbetsgivare och arbetstagare.
Domen
En man anställd som rektor och lärare vid en privat gymnasieskola blev uppsagd bland annat på grund av att han på sin privata Facebooksida hade lagt upp sex bilder med sexuellt innehåll och hade gått med i nio Facebookgrupper vars namn hade sexuell anknytning. Rektorn hade på Facebooksidan angivit att han var rektor vid skolan och han hade även uppgett skolans kontaktuppgifter. Facebooksidan var öppen, dvs. inte bara rektorns facebookvänner utan vem som helst kunde skaffa sig tillgång till sidan och dess innehåll. Rektorn hade även kontakt med en del av skolans elever på Facebooksidan. Skolan uppmärksammade rektorns Facebookaktiviteter i samband med att en mediastorm blåstes upp kring rektorns Facebookinnehåll och menade att rektorns agerande stod i strid med hans anställning som rektor och lärare samt att hans agerande var ägnat att skada skolan och därmed bolaget. Rektorn hävdade givetvis motsatsen. AD gick på rektorns linje och gjorde bedömningen att skolans uppsägning av rektorn inte var sakligt grundad.
Skyddet för den personliga integriteten, starkare än lojalitetsplikten
AD konstaterar i domskälen att arbetstagare generellt sett har en lojalitetsplikt gentemot sin arbetsgivare och att arbetstagaren därmed skall sätta arbetsgivarens intresse före sitt eget och undvika situationer där det kan uppstå en intressekonflikt. I kontrast till arbetsgivarens intresse av att slippa skadas av sina arbetstagare uppger AD att lojalitetsplikten inte bara måste vägas mot arbetstagarens intresse av ett starkt anställningsskydd utan också mot dennes yttrandefrihet och rätt att utöva sina grundläggande rättigheter på fritiden. Intressant nog förtydligar AD att rektorn, trots att han ansågs inneha en förtroendeställning på skolan, i grunden hade rätt till yttrandefrihet avseende frågor som inte har ett tydligt samband med arbetsgivarens verksamhet. AD gjorde bedömningen att rektorns uppmärksammade Facebookativiteter endast utgjorde en liten del av det material han hade samlat på sin Facebooksida och att skolan hade agerat i ljuset av den negativa bild som speglats i media, snarare än att göra en bedömning utifrån de faktiska omständigheterna. Visserligen ansåg AD att skolan, med hänsyn till verksamheten, hade visst fog för sin negativa reaktion och att skolan enligt AD:s uppfattning haft rätt att kräva att rektorn tog bort sambandet mellan Facebooksidan och skolan. Men AD ansåg att skolan inte hade visat att det hade ställts sådana tydliga krav eller att rektorn hade fått konkreta instruktioner om ändringar av sidan. Möjligtvis hade utgången blivit en annan om rektorn, trots tydliga instruktioner från skolan, inte hade anpassat innehållet på sin Facebooksida.
Tydliga instruktioner är A och O
I mångt och mycket fastställer AD de allmänna principer som gäller i arbetslivet, dvs. att arbetstagare har ett starkt anställningsskydd och i normalfallet bör få chans till rättelse vid övertramp av lojalitetsplikten. AD förmedlar också att arbetsgivaren måste acceptera ett vidsträckt skydd för arbetstagares personliga integritet. Men AD bortser från den enormt snabba och stora spridning av information Facebook och andra sociala medier kan ge upphov till, vilket kan ge stora skador för arbetsgivare, oavsett om detta sker via media eller på annat sätt. AD:s dom bekräftar det vi arbetsrättsjurister under en tid har tjatat om – förebyggande åtgärder i form av tydliga instruktioner om hur anställda bör förhålla sig till sociala medier inom ramen för anställningen och i gränslandet mellan arbete och fritid – är det bästa skyddet för bolagen. Från en personlig integritetssynvinkel kan det uppmärksammade rektorsfallet också ge oss anledning att fundera över vilken bild vi vill ge av oss själva i sociala medier. Den som värnar om sin personliga integritet kanske gör rätt i att vara något återhållsam.
Sten Bauer, advokat 
Åsa Nelhans, advokat
Baker & McKenzie Advokatbyrå
