Den tidigare spiondömde överstelöjtnanten Bertil Ströberg har avlidit efter en längre tids kamp mot sin cancer. Trots spikrak och klanderfri karriär inom Flygvapnet kommer han för många dessvärre att bli ihågkommen som ”spionen Ströberg”. En anklagelse och ett utpekande han idogt nekade till från allra första stund.
1983 dömdes Bertil Ströberg av en oenig tingsrätt till fängelse i sex år. Bevisen bestod endast av indicier. Den oeniga tingsrättens fällande dom fastställdes senare av en oenig hovrätt. Än idag har ingen förklarat varför han egentligen blev dömd för spioneri, för något utlämnade av dokument med hemlig information har aldrig påträffats. Vilket i sig borde vara ett grundläggande bevis på att spioneri överhuvudtaget förekommit.
I början av 2000-talet kom före detta justitierådet Göran Dufwa att fördjupa sig i målet. Tankar om att polska säkerhetstjänsten genomfört en kupp mot svenska försvaret där Bertil Ströberg endast utnyttjades som en ”hjälpande bricka” började alltmer växa fram. Göran Dufwa sammanställde en genomarbetad resningsansökan, men då han som tidigare justitieråd inte får förekomma i senare inlagor till Högsta domstolen, blev undertecknad tillfrågad om att stå som ombud för ansökan om resning.
Efter ett möte med Bertil Ströberg tackade jag ja; dels för att uppdraget var intressant och spännande, dels – läs främst – för att jag sällan stött på en människa som så klart givit mig intrycket av att vara oskyldig.
Trots att Bertil Ströberg dömts mot sitt nekande och tvingats sitta av sitt straff i isolering och trots att han menade att staten begått ett justitiemord genom att döma honom var han noga med att jag i mitt arbete inte fick föra fram omständigheter som på något sätt skulle kunna skada staten. Så mycket värnade denne man om det land som han en gång svurit att tjäna.
Under granskningens gång kom det fram tidigare sekretessbelagd information av mycket intressant natur från Säpo och ett vittne – en postkassörska som visades inte tidigare hade blivit hörd. All den nya bevisningen hade funnits vid tiden för processen mot Bertil Ströberg och Säpo hade känt till den, men mörkat detta för Bertil Ströberg och hans försvar samt givetvis för de dömande domstolarna. Man fråntog på detta sätt Bertil Ströberg hans mänskliga rättighet till ett rättvist försvar. Om jag tidigare varit övertygad om Bertil Ströbergs oskuld blev jag efter denna ”resa” tillsammans med inlagor till Riksåklagaren och andra kompletterande dokument synnerligen övertygad!
I oktober ifjol avslog Högsta domstolen Bertil Ströbergs resningsansökan. Högsta domstolens skäl till avslag var relativt magra och bekräftade egentligen bara hur svårt det är att få resning i Sverige idag, eftersom vi Sverige tillämpar den s k orubblighetsprincipen. I min värld borde man tillämpa en rättviseprincip istället!
Den 14 april hade varit sista dagen att lämna in klagomål mot Högsta domstolens avslag till Europadomstolen för Mänskliga rättigheter. En tanke som jag under senare tid närt som ett sista halmstrå, men tyvärr nu aldrig hann presentera för Bertil Ströberg. Denne korrekte och hedervärde man hade varit värd att få avsluta sina dagar med en slutlig bekräftelse att han blivit oskyldigt dömd.
Björn Hurtig
Advokat
