KRÖNIKA – av advokaterna Sten Bauer och Magdalena Berg, Baker & McKenzie Advokatbyrå
Den 27 maj förespråkade vi i en krönika i Dagens Juridik att rätten för anställda att sitta i bolagsstyrelser ska avskaffas och i stället ersättas med företagsråd. Ett skäl för vår ståndpunkt är att arbetstagarledamöternas tystnadsplikt ofta leder till att ledamöterna inte kan föra vidare information från styrelserummet till övriga anställda. Ett av syftena med lagen om styrelserepresentation för privatanställda (LSP) – att ge de anställda vid företaget insyn – uppfylls därför inte genom nuvarande reglering.
Martin Wästfelt och Sofie Malmkvist, fackförbundet Unionen, hävdar i en replik (Dagens Juridik 2013-06-19) att arbetstagarledamoten – för att ändamålet med LSP ska vara uppfyllt – torde kunna ta med sig information från styrelserummet för att informera och samråda med sin fackliga ledning. De menar att arbetstagarledamöternas tystnadsplikt på något vis skulle modifieras av ”syftet med rätten till styrelserepresentation – att ge de anställda både insyn och inflytande”.
Det råder i och för sig inte oenighet om att arbetstagarledamöterna, i likhet med stämmovalda styrelseledamöter, har tystnadsplikt och måste hemlighålla förhållanden som kan skada företaget. Vi vänder oss dock mot det sätt som Wästfelt och Malmkvist karakteriserar arbetstagarledamöternas tystnadsplikt och att tystnadsplikten skulle modifieras av ”syftet med rätten till styrelserepresentation – att ge de anställda insyn och inflytande”.
Vi har rådgjort med vår kollega Carl Svernlöv, advokat och adjungerad professor i associationsrätt, som bekräftat att det saknas stöd i både lag och förarbeten för att tystnadsplikten skulle påverkas av syftet med styrelserepresentation. Wästfelts/Malmkvists åsikt är dock inte helt ovanlig bland fackföreningsföreträdare.
En grundläggande tanke i lagstiftningen är att de fackliga ledamöterna ska arbeta under samma villkor som andra ledamöter av styrelsen. I förslaget till LSP framfördes bland annat angående sekretessen att då styrelsens sammanträden inte är offentliga måste arbetstagarledamöterna i likhet med övriga styrelseledamöter vara försiktiga med att lämna ut information som ges under dessa sammanträden.
Det ansågs även att olika intressen ska vägas mot varandra vid bedömandet av om en uppgift kan lämnas ut eller inte. Ett av dessa intressen var att det fortsatta samarbetet inte skulle försvåras. Det angavs att en styrelseledamots möjlighet att lämna ut information om styrelsearbetet ytterst begränsades av att han kunde bli skadeståndsskyldig om lämnandet av informationen skadade bolaget.
Beträffande bedömningen om bolaget kan skadas genom utelämnandet anfördes att det givetvis var av betydelse till vem informationen lämnades. Angående tveksamma fall angavs att det fick ankomma på styrelsen att avgöra om ett uppgiftslämnande kunde ske utan skada för bolaget och att arbetstagarledamöterna själva därmed kunde verka för att information som kunde vara av intresse för de anställda inte hemlighölls i onödan. Det är emellertid helt klart att styrelsen bestämmer omfattningen av tystnadsplikten.
Arbetstagarledamöterna har i princip samma ansvar som stämmovalda ledamöter och av det följer en tystnadsplikt för sådant som kan skada bolaget om det kommer ut. Innebörden av denna tystnadsplikt modifieras inte på något sätt av styrelserepresentationens syfte.
Tystnadsplikten innebär därmed i praktiken att arbetstagarledamoten ofta är förhindrad från att föra vidare information från styrelserummet till den fackliga ledningen och övriga kollegor. Styrelserepresentationen leder därmed till begränsade möjligheter för övriga anställda att informera sig om vad som händer på arbetsplatsen. Vi anser därför att det är dags att se över nuvarande reglering och ersätta styrelserepresentationen med företagsråd.
Advokaterna Sten Bauer och Magdalena Berg arbetar på Baker & McKenzie Advokatbyrå som regelbundet skriver om arbetsrätt i Dagens Juridik
