KRÖNIKA – av Lukas Romson, jämlikhetskonsult Rätt OLika
I samband med att steriliseringskravet för att byta juridiskt kön i Sverige avskaffades stämde förra året 161 transpersoner staten för den tvångssterilisering som de utsattes för. Man begärde ersättning med 300 000 kronor per person. Förra veckan kom Justitiekanslerns avslagsbeslut.
Till skillnad från kärandena bedömer inte JK att några överträdelser av vare sig Regeringsformen eller Europakonventionen har skett, vare sig vad gäller artikel 3, artikel 8 eller artikel 14.
JK konstaterar visserligen att Högsta domstolen tidigare i år (mål nr T 5516-12) bedömde att en överträdelse av bestämmelsen i 2 kap. 7 § regeringsformen är av sådant slag att övervägande skäl talar för att ideellt skadestånd ska kunna dömas ut av domstol. Men JK menar att detta inte kan ”anses slå fast en generell princip om rätt till ersättning för ideell skada vid överträdelser av samtliga i regeringsformen angivna fri- och rättigheter.”
Men är det verkligen så – och i så fall; är det rimligt? Jag väljer att fråga någon som verkligen borde veta och ha en åsikt i frågan – Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms Universitet och specialiserad på skadeståndsrätt.
Mårten Schultz är bekymrad och menar att han hade förväntat sig en annan bedömning – inte minst när det gäller bedömningen av kränkningen av artikel 8 som rör rätten till skydd för privat- och familjeliv. Samtidigt påpekar han att beslutet följer en praxis som utvecklats under nuvarande JK:s mandatperiod.
”Vi såg denna bedömning i ärendet med romregistret och fallet med barnläkaren som blev felaktigt frihetsberövad”, säger Mårten Schultz. ”Bedömningen står i samklang med den åsikt som JK uttryckt i intervjuer, där hon menar att man bör vara återhållsam när det gäller ersättning för ideella skador”.
Han fortsätter: ”Jag tycker det är problematiskt att den frivilliga skaderegleringen som JK ägnar sig åt ständigt balanserar sig på den nedre gränsen. Det innebär att alltför många måste vända sig till domstol istället.”
Mårten Schultz pekar också på att det är svårt att få ihop det faktum att JK har gjort bedömningen att staten inte har något skadeståndsansvar samtidigt som Kammarrätten i Stockholm har uttalat att steriliseringskravet var ett brott mot de mänskliga rättigheterna – både som de uttrycks i regeringsformen och i Europakonventionen.
Det finns också sedan juni 2013 en resolution från Europarådets parlamentariska församling om att medlemsländerna bör ge officiella ursäkter till grupper som tvångssteriliserats och att erbjuda skadestånd.
Samtliga svenska ledamöter röstade för resolutionen. Detta har i sig ingen omedelbar rättslig betydelse men Mårten Schultz menar att det inte heller behövs. ”Som jag ser det ger Europakonventionen och Regeringsformen tillräckligt stöd för en rätt till ersättning. Och samtidigt kan man ju notera att resolutionen indikerar hur viktigt det är med upprättelse i den här typen av fall.”
De tvångssteriliseringar som transpersoner utsatts för handlar om en typ av tvång som utformades som ett motkrav från en myndighets sida, för att erbjuda ett för den enskilde väldigt viktigt myndighetsbeslut. Utan ett juridiskt kön som stämmer med det sociala könet blir tillvaron inte bara komplicerad utan risken för både trakasserier, diskriminering och öppet hot och våld ökar markant.
Många av dem som steriliserades under de gamla steriliseringslagarna, 1934 – 1975, hade liknande berättelser; de avkrävdes sterilitet för att få tillstånd att göra abort, bli utskrivna från så kallade sinnesslöanstalter eller, om man var epileptiker, få tillstånd att gifta sig.
Mårten Schultz menar att det går att se stora likheter mellan dåtidens tvångssteriliseringar och dagens, att det handlar om en okunskap och en form av fundamentalt diskriminerande synsätt. Med skillnaden att dagens skadelidande inte erbjuds ersättning från staten.
För de transpersoner som nu fått avslag återstår att stämma staten i domstol och det är också den väg som RFSL har aviserat att man kommer att gå.
RFSL driver de skadelidandes krav ihop med RFSL Ungdom, KIM, FPES och Diskrimineringsbyrån i Uppsala (DU).
Maria Sundin, ledamot i RFSL:s förbundsstyrelse och själv tvångssteriliserad, påpekar i Svenska Dagbladet att frågan handlar om mänskliga rättigheter och att det är bedrövligt att JK inte ser detta. Hon säger också att beslutet inte var någon ”chock utan tyvärr ett mycket väntat besked”, men att man inte kommer att ge upp kampen för upprättelse.
Mårten Schultz säger att det enligt hans bedömning finns goda chanser att vinna framgång i domstol i den här typen av fall: ”Men jag tycker det är beklagligt att det ska behöva gå dit”.
Jag kan inte mer än instämma i det sista – och hoppas att han har rätt. Detta handlar om mänskliga rättigheter och är det någonting som domstolarna ska värna om så är det en rättstillämpning som slår vakt om just mänskliga rättigheter.
