KRÖNIKA -av advokaterna Sten Bauer och Johan Zetterström , Baker & McKenzie Advokatbyrå
Vid uppsägning är det viktigt att kalla saker och ting vid dess rätta namn. Påfallande ofta framförs tyvärr önskemål från vissa fackliga ombudsmän om att uppsägning på grund av personliga skäl i stället ska kallas arbetsbrist och att avgångsvederlag i stället ska kallas redan inarbetad bonus. Avsikten i de här fallen är att underlätta för anställda att få ersättning från a-kassan när de annars inte skulle få någon, eller i vart fall annars skulle få vänta längre innan de har rätt till ersättning.
A-kassorna finansieras dels genom medlemsavgifter, dels genom skattemedel. Det borde alltså ligga i allas intresse, men i synnerhet i fackens, att sträva efter att systemet fungerar väl och att ingripa mot missbruk av systemet; inte att missbruka detsamma.
Enstaka avarter kan alltid förekomma och vår avsikt är inte att svartmåla facken. De flesta ombudsmän gör ett utmärkt jobb och de fyller en viktig funktion i det svenska systemet. Men faktum är att vi i samband med rådgivning till klientföretag oroväckande ofta får propåer från fackligt håll om att våra klienter ska formulera sig på ett sådant sätt att handlingarna blir missvisande. Det gäller huvudsakligen överenskommelser om anställningens upphörande och arbetsgivarintyg.
Som advokater är vi förbundna att inte främja orätt och vi avråder våra klienter från den här typen av beteende. Såvitt vi vet intar arbetsgivarorganisationerna samma inställning som vi i den här frågan.
Samtidigt finns det ett berättigat intresse från arbetsgivare av att ha goda relationer med anställda och fack och även av att exempelvis kunna komma i mål vid förhandlingar om överenskommelser om anställningens upphörande.
Det finns de arbetsgivare som väljer att ge vika för önskemål från en facklig ombudsmans sida. Resultatet blir att uppsagda får ersättning från a-kassan som de inte har rätt till och att ett redan hårt belastat omställningssystem ansträngs ytterligare.
Det kommer alltid att finnas gråzoner. Om en säljare inte når önskade försäljningsmål och arbetsgivaren därför vill ha en mindre säljorganisation kan uppsägningsskälen ses som personliga skäl eller som arbetsbrist. Det är inte de undantagsfallen vi nu syftar på; utan de fall där det står klart för alla inblandade vad det är som gäller, men den fackliga ombudsmannen ändå vill kalla det för något annat.
Vi kan inte tänka oss att de centrala förbunden står bakom de här avarterna. Det vore därför önskvärt om de fackliga organisationerna lyfte den här frågan internt och gav tydliga instruktioner till sina ombudsmän.
Skribenterna arbetar som advokater på arbetsrättsgruppen på Baker & McKenzie Advokatbyrå – som regelbundet skriver om arbetsrätt i Dagens Juridik.
