KRÖNIKA – av advokaten Peter Westdahl
FN:s generalsekretare och ledare över hela västvärlden fördömer det som kan vara krigsbrott i kriget i Aleppo. FN:s biträdande generalsekreterare Jan Eliasson uppmanade nyligen i svensk TV till ett allmänt upprop från hela jordens folk, mot dödandet och skadandet av civila i Syrien.
Statsminister Stefan Löfvén och utrikesminister Margot Wallström har anfört ”att det är en skam att bomberna faller i Syrien och att bekämpa kriget i Syrien och andra konflikter kommer att vara den viktigaste – och svåraste – uppgiften under Sveriges tid i säkerhetsrådet.”
Den 20 oktober diskuterade EU:s stats- och regeringschefer i slutna rum bland annat frågan om ytterligare sanktioner emot Ryssland. Europeiska rådet antog bland annat följande:
”Europeiska rådet fördömer med kraft attackerna från den syriska regimens och dess allierades sida, i synnerhet Rysslands, mot civilbefolkningen i Aleppo. … De som ansvarar för brott mot internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning måste ställas till svars. Om grymheterna fortsätter, överväger EU alla tillgängliga alternativ.”
Västliga källor håller främst Ryssland, men även Syrien, ansvariga för krigshandlingar,som kan vara krigsbrott. Ryssland och Syrien förnekar krigsbrott, grundat på andra källor.
Alla ord om krigets fasor är slut. Kriget har varat längre än andra världskriget. Tusentals oskyldiga har dödats och skadats.
Sjukhus och bostäder raderas ut. Mat, vatten, möjlighet till tvätt och hygien saknas i stor utsträckning. FN:s hjälpsändningar har bombats sönder och ett stort antal hjälparbetare har dödats. Sjukhus precisionsbombas med stridsflyg. Kemiska stridsmedel används. Tunnbomber, klusterbomber, död, förintelse och oerhörda skador slår blint mot allt.
En av världens äldsta städer, världsarvstaden Aleppo är på väg utsläckas och över 250 000 oskyldiga är fast i fasans stad.
Vem eller vilka bär ansvaret? Krigförande länders politiska ledare? Krigförande organisationers ledare? Terrorister? Krigsmakternas ledning? Soldaterna, piloterna eller övrig personal i krigsmakterna?
Advokater, domare, forskare, politiker, industriledare – eller andra med särskilda möjligheter att bilda opinion emot slakt av civila men som inte gör eller kan?
Kan till och med civilbefolkningen i krigförande länder och på jorden i övrigt bära ansvar för att söka stoppa kriget, dödandet och skadandet av civila? Och i så fall: Hur och under vilka förutsättningar ?
Vad säger då den internationella humanitära rätten, krigets lagar och annan rätt?
Rätten finns uttalad i olika former och innehåll hos bland annat FN, EU, nationerna och civilsamhällena. Grunden för denna är bland annat en övergripande moral-, etisk- och humanitär rätt. Enligt krigets lagar skall civilbefolkningen skyddas vid krig.
Rättens tjänare har att utreda, åtala, döma och i förekommande fall bestraffa de ansvariga. Stränga sanktioner än de idag kan beslutas senare. Men ingen skall slutligt dömas för något utan lagakraftägande dom.
Frågan om rätten att döda och skada civilbefolkning som ett led i krigföring är evig. Nu gäller det civila i Aleppo.
Det finns dock många andra fasans krig – historiska och pågående. Det är nästan alltid civilbefolkningen som offras mest. Krigförande länders ledare och militärer ser inte sällan till att klara sig bättre. Kan detta någonsin accepteras?
De allierade bombade ihjäl och skadade uppemot hundratusentals oskyldiga i Dresden, som ett led i krigföringen mot nazisterna under andra världskriget. Drygt 1 000 bombplan med 3 500 ton bomber. Under några dagar. Viss forskning betecknar anfallen som förintelseanfall. Det folkrättsligt legitima i bombningarna är fortfarande omdiskuterat. Är detta skäl för offrandet i Aleppo?
USA släppte under slutet av andra världskriget atombomber över Hiroshima och Nagasaki med sammantaget uppåt flera hundratusen döda civila. Människor dör än idag av strålningen. Det sägs dock att de konventionella bomberna skördade fler offer.
Det råder alltjämt stark oenighet om kärnbombningarnas berättigande och syfte. Kan detta åberopas i Aleppo?
Påverkas ansvaret för dödande av civila av om krigsmakterna med annan krigföring kan vinna kriget, utan civila offer?
Får krigets verkliga syften inverka? Politiska? Men om krigföring utan civila offer medför större militära förluster och senare kanske större civila?
I Syrien sägs fler civila än IS ha dödats. Vad gäller, vilka skall få leva, vilka ska dö?
Vad svarar krigens ledare och aktörer och den civila världen våra allas barn och barnbarn när frågorna ställs i framtiden?
Vad gjorde ni? Varför stod inte ni upp för freden? Hur kunde ni acceptera att döda och skada oskyldiga barn, de som låg på sjukhus och alla andra? Hur kunde ni tillåta tunn- och klusterbomber mot sjukhus? Kan urskillningslöst dödande och skadande av civila någonsin accepteras? Kan civila offras av politiska skäl?
Pappa, mamma, alla i hela världen, förklara! Vi förstår inte. Läraren i skolan har bett oss fråga er och sedan skall alla berätta i klassen. Det skall bli en evig historisk bok. Kan man någonsin försvara att offra civilbefolkning för att vinna ett krig? Vad blir vår dom? Om detta vill vi berätta.
Mitt svar är lika enkelt som svårt. Dödande av civila som ett led i krig kan aldrig accepteras. Det kan vara grova krigsförbrytelser som kan leda till stränga straff, sanktioner och krigsskadestånd. Vi bär alla i någon mening ansvaret.
Historiens dom kan bli tung och hård, vare sig den är strikt juridisk, folkstyrd eller annat slag. Den kan ha verkan i över hundratals år. Ibland tusentals. Det finns ingen preskriptionstid vid krigsbrott. Det finns inget veto mot ansvar. Skammen är ändlös.
