KRÖNIKA – av Sven Cavallin, f d rådman i bl a Blekinge tingsrätt
När jag var tio år såg jag på en biograf i Hudiksvall Walt Disneys film ”Lady och Lufsen”. Vad jag mest av allt tog till mig av den filmen var alls icke spagettiromantiken, vilken ju numera varje jul återuppspelas i de flesta svenska hem, utan fastmera dramatiken på hundgården.
Där gjorde ju dramatiken och överklasshunden Lady ett besök iförd halsband med lagenligt skattemärke i form av någon präglad metallbricka. Den filosofiskt lagde hundgårdsinternen Boris säger allvarligt till henne: ”De flesta hundar här skulle med glädje giva vänster bakben för sådan kráschan!”
Av någon anledning grep mig detta yttrande djupt (man är ju så blödig när det gäller djur…)
Utmärkelser av olika slag finns ju alltjämt i detta land även om adelskap inte längre vederfars förtjänta medborgare. Den vanligaste är kanske den statliga så kallade NOR-utmärkelsen efter 30 års ”nit och redlighet” i rikets tjänst.
Den kan då ges i form av en kraschan – det vill säga en medalj. Ett alternativ är en kristallskål i schatull men vanligast är nog att denna utmärkelse utdelas i form av en guldklocka.
Formerna för sådant utdelande har nog varierat. Vi kan ju ägna något intresse åt ett par tidningsnotiser.
Charles Elfström var en ganska utåtriktad journalist som arbetade i Blekinge på 1900-talet. Han var född i Asarum utanför Karlshamn 1910 och efter ganska många år på lokaltidning gick han över på frilansbasis och skrev – förutom i lokaltidningarna – även i till exempel Kvällsposten.
En artikel från hans ganska så vassa penna handlade om en NOR-incident på Karlshamns tingsrätt hösten 1976. Det var en dam på inskrivningsavdelningen, Elfström kallar henne ”Anna”, som i detta fall skulle tilldelas denna utmärkelse efter 30 år i statens tjänst. Hon hade valt en guldklocka men det dröjde med överlämnandet.
Det var så att personkemin mellan henne och dåvarande lagmannen inte var den bästa och lagmannen ifråga höll – mestadels – en tydlig distans till kanslipersonalen, dock med något undantag (liksom Gnesta-Kalle hade han sina favoriter…)
Alltnog måste ju till slut den där klockan överlämnas och tydligen hade Charles Elfström en hel del inside information från denna domstol.
I en liten artikel i Karlshamns Allehanda med rubriken Ett och annat från Karlshamn uppmärksammar han överlämnandet av denna klocka och förtäljer därom att den överlämnades i kopieringsrummet, där den som skulle hedras befann sig och att detta skedde utan vidare ceremonier. Jag själv har därom på andra vägar hört att lagmannen vid tillfället dängde paketet med guldklockan i bordet och yttrade: ”Här har du din jävla klocka!”
Elfström kallar det hela en urlöjlig historia i sin uppenbarligen ganska så initierade lilla essäistiska artikel, där för örvigt flera sådana här NOR-klockor figurerar i samma veva. Trevligare arrangemang runt ett slikt överlämnade av en hederskraschan eller – i detta fall – guldklocka kan man förvisso tänka sig…
Nå – i en annan tidningsartikel så kunde man, så sent sopm den17 juni 2016, i Hallandsposten läsa att en lagman i Halmstads tingsrätt ”postponerat” överlämnandet av just en sådan här NOR-utmärkelse till en kvinnlig rådman som just dömts av Högsta domstolen för tjänstefel till 30 dagsböter.
Brottet ifråga var ju en förseelse som begåtts av oaktsamhet och beskrevs i samma artikel enligt lagmannens egna ord som ”ren otur” och något som kunnat hända vilken domare som helst – även henne själv!
Icke förty fann alltså samma lagman skäl att töva med den sedvanliga kraschanens överlämnande i avbidan på svar från Arbetsgivarverket på en förfrågan om hur hon lämpligen borde hantera situationen. Detta hennes beslut ska jag inte här kommentera. Det vore nog omdömeslöst…
Avslutningsvis: Trofast var verkligen en annan hund som jag vill omnämna. I artiklar i bland annat Göteborgsposten, men även i rikstäckande tidningar, kunde man i slutet av september 2016 läsa om gatuhunden Arthur som varit närvarande vid bokmässan.
Arthur hade ”införlivats” i ett svenskt landslag, som tävlade i ett VM i Ecuador i multisport och hans nuvarande husse, Mikael Lindnord, kunde inte skiljas från denne trofaste vän utan tog honom till Sverige. Efter genomliden karantänsvistelse bor Arthur numera i Örnsköldsvik. En djupt rörande historia – den hunden är förvisso förtjänt av en medalj eller annan kraschan!
