KRÖNIKA – av advokat Joel Sebastián Nilsson, medlem i Barcelonas Advokatsamfund och delägare i Nilsson & Hobeich
Den 26:e november i år befann jag mig i Honduras för att som internationell valobservatör närvara på valdagen.
Det har riktats stark kritik mot en bristande valordning, och det med rätta. Det förekom en rad oegentligheter; valurnor som saknade plombering, valmaterial som saknades, otillräcklig folkbokföring med levande personer registrerade som avlidna med mera.
Men det är egentligen bara symptom på en sjukdom som verkar på ett djupare plan, en kidnappning av de institutioner som kontrollerar landet.
Lite kort om landets konstitutionella historia: år 2009 genomförs en statskupp som avsätter dåvarande presidenten Manuel Zelaya. Bakgrunden var att han initierat en folkomröstning för att skriva om landets författning och på så vis kunna bli omvald ännu en gång.
Bara timmar efter statskuppen meddelar författningsdomstolen att de beordrat militären att avsätta Zelaya.
År 2012 beslutar parlamentet att avsätta fyra av fem domare i författningsdomstolen, detta då de motsatt sig regeringens lagförslag. Beslutet väckte stark kritik bland landets domare då de menade att parlamentet saknade befogenhet att avsätta domarna.
År 2016 genomför författningsdomstolen en helomvändning och beslutar att paragraf 293 i konstitutionen inte är förenlig med själva konstitutionen. Alltså samma domstol som år 2009 ansåg att utlysningen av folkomröstning för att förändra författningen inte var konstitutionsenlig.
I landets konstitution, paragraf 239, fastslås att den som har varit regeringschef inte kan bli omvald som president eller ledare för landet.
I händelse av att någon motsätter sig paragrafen eller föreslår att den skrivs om ska denne omgående avsättas från ämbetet och under en tioårsperiod förbjudas att utöva det.
Paragraf 42,5 fastslår att den som initierar, hjälper till eller stödjer omval av landets president förlorar sitt medborgarskap.
Författningsdomstolen beslutade år 2016 att ogiltigförklara paragraferna, 239 och 42.5 samt delar av paragraf fyra och 374 då de stod i strid med expresidenters rätt till att delta politiskt och begränsade parlamentarikers yttrandefrihet.
Faktum är att författningsdomstolen här gör fel när den tar ett beslut mot rådande rätt och med vetskapen om att de inte har kompetens att ogiltigförklara delar av rådande författning och anse att paragrafen inte överensstämmer med resten av författningen.
Varken i konstitutionen eller i lagen om författningsrätt finns det utrymme att överklaga paragrafer i den rådande konstitutionen. Lagen om författningsrätt tillåter endast överklagan mot nya omskrivningar av konstitutionen ifall det inte skett i enlighet med de krav som finns i själva författningen.
Det är dessutom helt absurt och inkongruent att en paragraf i själva författningen skulle kunna vara oförenlig med resten av författningen. Logiken säger att allt som finns i författningen är förenligt med själva författningen.
Enda sättet att genomföra en förändring av konstitutionen är genom en folkomröstning. Det vill säga, det som Manuel Zelaya blev avsatt för.
Författningsdomstolen är inte den enda institution som det nationella partiet (nuvarande presidentens parti) kontrollerar utan även valmyndigheten – TSE (initialer på spanska) – som är högsta organet för kontroll av valsystemet.
TSE blev uppmärksammat redan vid förra valet (år 2013) då de tog en del minst sagt märkliga beslut, som till exempel att de skulle räkna de röster där fotot på kandidaterna var överskrivna med förolämpningar som giltiga.
Helt klart för att det nationella partiet skulle kunna tillgodoräkna sig de röster som ogiltigförklarats vid första räkningen.
EU:s Valobservatörer har kritiserat TSE för att vara politiskt färgad och ifrågasatt deras objektivitet.
Valet 2017: Med dessa förutsättningar och med tidigare nämnda oegentligheter så genomfördes valet.
När vallokalerna stängts (klockan 16 honduransk tid) så inleddes räkningen av rösterna och för första gången i Honduras historia så uppvisades inga resultat, varken klockan 19, klockan 21, eller ens vid midnatt, utan inte förrän klockan 01:30 på natten kallade TSE till presskonferens.
Bör också tilläggas att bägge kandidater, Juan Orlando Hernández (nuvarande president som ställer upp för omval) och Salvador Nasralla, hade utnämnt sig själva som segrare i valet.
TSE lät meddela att de enbart kommer att ge en prognos för utgången då de endast räknat 58 procent av rösterna, men att det fanns en klar ledning för Salvador Nasralla med 4,8 procent.
Men som sagt, de tillägger att de inte vill utse honom till vinnare innan alla röster är räknande. Bör också tilläggas att TSE gav segern Juan Orlando Hernández 2013 med 75 procent av rösterna räknade (med 6 procent ledning).
Onsdagen den 29:e november så erkänner valmyndighetens ordförande, David Matamoros Batson, att de haft problem med servrar och databas under cirka fem timmar. När systemet åter fungerade så hade 88 procent av rösterna räknats och då hade nuvarande presidenten, Juan Orlando Hernández, hunnit ikapp och förbi Salvador Nasralla med 0,5 procent av rösterna.
I enlighet med ovanstående anledningar finns det mer än tillräckliga indicier för att ifrågasätta valresultatets och valmyndighetens legitimitet.
Det finns ett brådskande behov av att återta rättsstaten och ge tillbaka institutionerna till det honduranska folket.
Valet i Honduras. Foto: Gert Raiml
