I en anmälan, som kom in till JO den 10 februari 2006, riktade Westin Buss Stockholm AB, klagomål mot Polismyndigheten i Stockholms län och åklagare vid Åklagarmyndigheten. Av anmälan framgick bland annat att Westin Buss den 22 februari 2001 lämnat in en anmälan om stöld/bedrägeri efter det att en förare julhelgen 2000 tillgripit försäljningskassan och avvikit från arbetsplatsen. Sommaren 2003 kontaktades Westin Buss av någon från Åklagarmyndigheten med en förfrågan om de ville driva ärendet vidare, vilket de ville. Den 2 februari 2006 lämnade polismyndigheten besked om att förundersökningen var nedlagd eftersom brottet hade preskriberats.
Av 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken framgår att en förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Av utredningen framgår att det aktuella ärendet under nästan fem års tid låg i balans hos polisen utan att några utredningsåtgärder vidtogs och att förundersökningen lades ned i februari 2006 med motiveringen att brottet var preskriberat. Som förklaring har i huvudsak hänvisats till bristande personella resurser, hög arbetsbelastning och bristfälliga bevakningsrutiner.
Den ansträngda arbetssituationen vid myndighetens bedrägerigrupper är således väl känd för JO. Trots detta anser JO att det är helt oacceptabelt att polisen under en tid av fem år över huvud taget inte vidtagit några utredningsåtgärder. Polismyndigheten förtjänar därför allvarlig kritik för handläggningen av det nu aktuella ärendet.
JO passar också på att särskilt framhålla att hanteringen av bedrägeriärenden inom Stockholmspolisen är bekymmersam. Det har till och med övervägts att närmare granska myndighetens hantering av dessa ärenden. Men med hänsyn till att polismyndigheten så sent som hösten 2006 införde en ny organisation för att på ett mer effektivt och rättssäkert sätt handlägga aktuella ärenden finner JO att det för närvarande inte finns skäl att vidta en sådan granskning.
