– Det är roligt när folk härifrån får en position. Vi är fortfarande många här som kände honom när han växte upp, berättar Kjell-Ove Andersson. Han är själv gammal klasskamrat med Lambertz:
– Göran var väldigt sympatisk. Fast han har nog blivit lite tuffare och mer frispråkig sen dess. Vår klass var rätt så livlig, men jag kan inte minnas att Göran någonsin var inblandad i någon dispyt. Man han var en riktig tävlingsmänniska. Det gällde både idrott och i skolan. Jag minns än i dag att han blev sur när jag slog honom i ett matteprov, säger Kjell-Ove Andersson.
Tåget anländer och Göran Lambertz ansluter till sällskapet. Han besöker Kisa ett par gånger om året och har hållit flera föredrag här tidigare.
För två år sedan fick han dessutom ett hedersuppdrag, att läsa en saga i samband med sommarevenemanget ”Levande torg”. Uppgiften vållade honom ett visst mått av besvär. Vilken saga skulle han välja? Bröderna Grimm var aldrig aktuella. Han funderade ”länge, länge” men hittade ingen som riktigt passade. Han ville inte ha någon med en tydlig sensmoral utan en saga ”som det var någonting med”. Hans dotter tipsade honom om Gabriel Garcia Marquez ”En mycket gammal man med ett par enorma vingar”, en skröna där en sydamerikansk bonde hittar en ängel och placerar denne i sitt hönshus.
Enligt Göran Lambertz blev framförandet ingen succé:
– Det kändes inte riktigt som den gick fram, säger han.
Därefter har han avböjt medverkan i ”Levande torg”.
Föreläsningar brukar han dock hålla flera i månaden. Tidigare under dagen besökte han en Rotaryklubb i Vastastan i Stockholm. I morgon väntar ännu ett, i Kisas grannort Österbymo. Han tar inget betalt för sina framträdanden.
– Jag vill gärna informera om JK, kostar det inte för mycket tid så försöker jag ställa upp. Men det måste finnas en tanke med det hela. Säger de ”prata om vad du vill” så tackar jag nästan alltid nej. Det är frågorna som ska vara attraktionen, inte jag.
I Lionslokalen är de 42 medlemmarna redovisade med varsitt porträtt. Intresserad studerar Göran Lambertz samlingen.
– Sören ser ganska ung ut, anförtror han Kjell-Ove Andersson.
– Och du, du är lik din farsa, säger han till en nyanländ Lionsmedlem som tvekande svarar: ”Fast jag har väl lite mer hår, eller?”
– Nja, jag vet inte, meddelar Göran Lambertz och fortsätter att framåtlutande inspektera medlemsbilderna. Han säger sig känna igen ungefär hälften av porträtten. Men i kväll väntas betydligt fler åhörare än så. Föredraget är öppet även för icke-medlemmar. Den pensionerade tandläkaren Lars Gunnarsson är en av dem. Han säger sig ha startat en lokal ”fan-club” ägnad åt justitiekanslern:
– Allt för många lever enligt principen ”om man inte gör nånting så gör man ingenting fel”. Sån är inte Göran. Jag gillar att han petar hål på etablissemanget. Och många verkar ju ta åt sig när han kritiserar. Men de uppträder bara som dåliga förlorare. Jag har frågat Göran om han inte blir knäckt eller ledsen men då skakar han bara på huvudet.
Den inställningen tycks inte begränsa sig till kisaborna. 13 procent av de unga juristerna säger i Legally yours undersökning att Göran Lambertz är den jurist de beundrar mest. Och varje vecka växer högen av JK-anmälningar. Nu anländer 6400 anmälningar om året, när han tillträdde var mängden ungefär hälften så stor. Anmälningsfrekvensen står i tydlig relation med Göran Lambertz olika inhopp i rättssäkerhetsdebatten. Att aktivt delta i den har dock aldrig varit någon medveten strategi:
– När jag tog jobbet bestämde jag mig för att svara så ärligt som möjligt på alla frågor som rörde mitt ansvarsområde, att försöka förklara ord så att människor skulle förstå. Att jag skulle bli opinionsbildande hade jag aldrig tänkt och jag tänker inte så nu heller. Däremot vill jag åstadkomma saker med debatten.
När Göran Lambertz deltog i Ekots lördagsintervju i januari 2006 beskrev han ljugande poliser som ett stort problem i domstolarna.
– Nästan alla visste att det låg till på det sättet. Men när man väl säger det öppet så blir alla inblandade upprörda. Att man försöker dölja problem, sånt är svårt att gilla.
Utspelet tycks dock ha fått effekt:
– De poliser som först kastade sig över mig och påstod att jag inte var seriös säger nu att det här är något som de måste jobba med internt. De har flyttat sina positioner på ett bra sätt.
I juni presenterade JK rapporten ”Felaktigt dömda”. Där granskades elva fall där personer som först dömts till mångåriga fängelsestraff, de flesta för sexualbrott, sedan blivit helt frikända av HD. Göran Lambertz misstänker även här systemfel, att beviskraven sänks och att det finns flera oskyldigt dömda på svenska fängelser.
Ny uppståndelse blev det i december när straffrättsprofessor Madeleine Leijonhufvud, processrättsprofessor Christian Diesen, och förra justitierådet Inger Nyström på DN Debatt skrev att Göran Lambertz genom utspelen inte tycks kunna skilja på sina roller som ämbetsman och privatperson.
– Då maldes jag in i en debatt som var full av halvsanningar och fula antydningar och som faktiskt gjorde mig rätt så upprörd. I rätt stor utsträckning tror jag det handlar om att de kände sig personligt berörda. De hade alla aktier i det jag kritiserade. kommenterar Göran Lambertz.
Även justitieutskottets ordförande Thomas Bodström anslöt sig till kritikerna.
– Men på ett sätt var det där ganska lustfyllda dagar. Det fanns ingen substans i kritiken.
– Det finns en del som upplever det jag gör som negativt. Men det är ovanligt bland folk i allmänhet.
En del tycker att du skjuter från höften.
– Det är ytterst sällan.. För det mesta har jag tänkt igenom frågorna noga. Men ibland är jag kanske lite svepande. Det måste man kunna vara, inte minst när man vill komma till rätta med systemfel.
Vad planerar du härnäst?
– En del tecken tyder på att kroggäster ibland råkar illa ut genom att vakter inte beter sig som de borde och genom att polisen i de situationerna inte alltid tillvaratar gästernas intressen. Jag får många signaler om att det inte är rättvist. Jag vill fundera över hur man skulle kunna komma tillrätta med det här.
Insikterna om rättssamhällets brister har växt fram under åren som JK, menar Göran Lambertz.
– Det har väl funnits i bakhuvudet tidigare. Men nu har bilden blivit så oerhört klar. När man är JK så får man en väldig input i de här frågorna. Tidigare försökte man nästa förneka för sig själv. Jag ingick i den här skaran som sa ” fel måste det väl få bli någon gång”. Nu inser jag att det ser mycket värre ut än så. Situationen är påtaglig och det finns en massa ohederlighet och lättja inför problemet som är upprörande.
Allmänhetens stöd har dock varit stort hela tiden. Nästan varje dag får Göran Lambertz erkännanden från människor han möter.
– De säger snälla saker. ”Stå på dig” och sånt.
Varför, tror du?
– De ser mig nog som en kämpe utifrån. På sätt och vis kanske det stämmer.
Göran Lambertz var rättschef på Justitiedepartementet när han 2001 blev tillfrågad om att ta över som justitiekansler.Han hade själv fått i uppdrag att identifiera lämpliga kandidater och valde att lägga även sitt eget namn till listan.
– Det här är det roligaste jobb jag haft, utan minsta tvekan. En jurists drömjobb, även om det inte är ett typiskt juristjobb.
Hur definierar du ett sådant?
– Mer lagtolkning än vad jag ägnar mig åt. Den delen förekommer naturligtvis. Men det innebär också att vara aktiv i myndighetsvärlden
De senaste decennierna har JK:s arbetsuppgifter förändrats i stor utsträckning.
– Systemtillsynen har blivit viktigare. Förr låg tyngdpunkten i att slå ner på felaktigheter i enskilda fall. Det är fortfarande en stor del av mitt jobb, även om förutsättningarna och medlen har förändrats. Som rättschef var min uppgift att få lagarna att bli så bra som möjligt. Nu kontrollerar jag hur de tillämpas. Det som rör sig på gatan och golvet, det är vad jag sysslar med.
Har det varit en medveten strategi att driva debatten genom medierna?
– Ja. Det ligger inte i juristens naturliga yrkesroll att resonera kring de mål och ärenden vi jobbar med. Vi blir gärna försiktiga, återhållsamma. Sen har jag en känsla av att vi är onödigt ogenerösa mot varandra. Det gör att många inte är så friska i debatten som de borde vara. Att de undviker att föra en öppen diskussion mot varandra. Man vet att vid kaffebordet i morgon bitti så kommer kollegerna rynka på näsan åt det man har sagt. Då blir man försiktig.
Vad blir följden?
– Att rättsväsendet överlämnar till andra att diskutera juridiken. På så sätt uppstår missuppfattningar. Det höjer kvaliteten om jurister också deltar, på ett dedikerat vis.
Vad är roligast med att vara JK?
– Att dagarna är fyllda av intressanta ärenden, spännande saker och en känsla av att man gör nytta.
Hur länge blir du kvar?
– Jag tänkte ge det fem till sju år. Nu har jag snart varit här i sex. Jag har så mycket jag vill jobba vidare med så att vara här i åtta år känns naturligt.
Namn Göran Lambertz
Ålder 57
Familj Fru och tre vuxna barn
Senaste film ”Babel”. Den var väldigt bra. En nia, nästan en tia. De senaste 15 åren har jag sett sju filmer som jag gett högsta betyg: ”Den röda filmen”, ”Pianot”, ”Dancer in the dark”, ”Only 16”, ”Priest”, ”Tala med henne” och ”Shakespeare in Love”. Många blir förvånade när jag nämner den bland alla de andra konstnärliga eller starka filmerna, men den var oerhört välgjord och fin.
Senaste bok ”Fågelbovägen 32” av Sara Kadefors. För böcker har jag en femgradig skala, den får en fyra.
Förebild: Förre ärkebiskopen KG Hammar är en oerhört inspirerande person för den som på ett resonerande vis vill delta i samhällsdebatten. Laila Freivalds är min förebild inom juridiken. Det är en oerhört klok och skicklig person, dessutom genomhygglig.
Om medier
”Det är rätt roligt när de ringer från Ekot eller Rapport och vill ställa frågor. Då känns det som att man är mitt i smeten. Säger man som det är och inte har något att dölja så är det inga problem.
På Justitiedepartementet fanns en rädsla för medier. Man kände att medierna var ut efter att sätta dit oss. Nu har jag fått större förståelse för deras situation.
De allra flesta journalister är inte ute efter att sätta dig. Om man berättar öppet med egna ord så brukar allt gå bra. Om man är mer återhållsam och ger intryck av att dölja något så blir det sämre. Som myndighetsperson har man allt att vinna på att vara frimodig mot medierna. ”
Om rättshaverister
”Vi har många rättshaverister i Sverige. Det kallar jag personer som har spårat ur helt och hållet på grund av någonting som hänt dem i myndighetsvärlden. Som är oerhört bittra, som inte ger sig en tum och som bombarderar myndigheter och domstolar med dokument som i de flesta fall är rena dumheter. I många av fallen finns det en kärna där de har rätt, de har blivit överkörda på ett sätt som varit onödigt. På JK har vi regelbunden kontakt med 40-50 sådana personer. Många ringer till myndigheten varje dag. Sen finns det ytterligare 200 – 300 personer som riskerar att haverera om vi inte behandlar dem rätt. Jag tror vi måste vara öppna för den risken och måste kunna behandla människor lite mjukare, förklara mer, än vad vi ofta gör. ”
Ursprungligen publicerad i Legally yours 2/2007
