Av rapporten framgår att andelen personer som dömts till fängelse ökat mellan 2000 och 2005. Den genomsnittliga strafftiden har dock minskat något, förutom vid rån där strafftiden har ökat. Antalet domar för förberedelse till grovt rån har ökat avsevärt. Strafftiden har dock minskat.
Den övervägande delen av straffen ligger i den nedersta fjärdedelen av straffskalan och det finns resultat som talar för så kallad kvinnorabatt. Det vill säga att kvinnor får lindrigare påföljder vid misshandelsbrott, grov fridskränkning och olaga hot.
Vad gäller grov kvinnofridskränkning har fängelse dömts ut i 85 procent av fallen och medelvärdet för strafftiden uppgår till knappt 11 månader. Straffskalan är fängelse i minst 6 månader och högst 6 år. Jämförelser visar att straffen blir längre då brottet begicks i en pågående relation än då det handlar om en ex-partner.
Snittåldern för en gärningsman som begår grovt rån är enligt undersökningen 26 år (den yngste 18 år och den äldste 49 år). I 100 procent av fallen har gärningsmannen dömts till fängelse, vilket beror på brottets straffvärde. Antalet fullbordade rån är färre år 2005 än år 2000 medan antalet domar avseende förberedelse till rån har ökat. Undersökningen visar också att andelen domar där andelen av straffskalan ovanför den nedre fjärdedelen har använts har minskat mellan år 2000 och år 2005.
De utdömda strafftiderna har generellt sett minskat i alla typer av våldbrottlighet förutom rån som är den enda brottstyp vars genomsnittliga fängelsestraff har ökat något.
Nina Radojkovic
