Fastighetsägaren sade sig besväras av strålningen från fyra närliggande 3G-mobilstationer och ville få dem nedmonterade. De mätningar som har gjorts på fastigheten visar dock att de gränsvärden som Statens strålskyddsinstitut rekommenderar underskrids.
Länsstyrelsen beslutade att avslå överklagandet bland annat mot bakgrund av att det för närvarande saknas medicinskt stöd för att exponering av strålning under riktvärdena innebär en olägenhet för människors hälsa i miljöbalkens mening.
Fastighetsägaren överklagade till miljödomstolen och hävdade att det inte saknas medicinskt stöd för att exponering av strålning under riktvärdena innebär en olägenhet för människors hälsa i miljöbalkens mening. Basstationer för 3 G klassas nämligen som miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken.
Svaga och extremt lågfrekventa elektromagnetiska fält samt mikrovågor påverkar celler från både friska och överkänsliga personer. Exponering av strålning från 3 G-master långt under gällande gränsvärde ger effekt på celler och 3 G är värre än GSM, enligt fastighetsägaren.
Fastighetsägaren förklarade också att elöverkänslighet är en form av strålskada och är idag ett officiellt erkänt funktionshinder. Kommunen är skyldig att följa miljöbalkens bestämmelser och ska tillämpa försiktighetsprincipen.
Vidare förklarade fastighetsägare att strålningen är värre nu än vad den var 2004 då den senaste mätningen på hennes fastighet gjordes. Tillförlitligheten av SSI:s gränsvärden ifrågasattes också eftersom referensvärdena, är satta av ICNIRP som inte är någon oberoende organisation utan består av representanter från telekombranschen.
Miljödomstolen fann trots allt detta inga skäl att göra någon annan bedömning än vad länsstyrelsen gjort. Fastighetsägarens överklagande lämnades därför utan bifall.
