Sexualbrott orsakar betydande trauman för brottsoffren men uppmärksammas inte tillräckligt i den konventionella rättsskipningen. Detta åskådliggörs bland genom att antalet åtal är lågt, vilket i sin tur beror på ett lågt antal anmälningar och bevissvårigheter. Det finns även brister i rättssystemet för att förhindra återfall hos förövare eftersom de fängelseprojekt som finns är ineffektiva.
Enligt McAlinden leder statens reaktioner på sexualbrott i bästa fall till en stigmatisering av sexualförbrytaren i samhället och i värsta fall till kränkningar mot förövaren som tenderar att återgå till brottsliga handlingar.
Eftersom traditionella former av rättsskipning inte är effektiva lämnar det, enligt McAlinden, utrymme för att alternativa metoder som till exempel reparativ rättvisa används. Reparativ rättvisa (restorative justice) är en process där offret och förbrytaren tillsammans med en tredje part bearbetar följderna av brottet.
I sin forskning har McAlinden undersökt metodens möjligheter genom att granska några projekt som har genomförts i Kanada och USA. Hon bygger sina resonemang på John Braithwaites teorier om ”reintegrative shaming” det vill säga skammen som förutsättning för återanpassning.
John Braithwaites från Australien mottog 2006 The Stockholm Prize in Criminology för sina insatser med att utveckla teorier som förebygger återfall i brott. Juryn uppmärksammade då särskilt Braithwaites teorier om ”reintegrative shaming och ”responsive regulation” (individualiserade påföljder som ökar stegvis).
Elisabeth Kwarnmark är psykolog och psykoterapeut. Hon ansvarar inom Kriminalvården för ”Ros” (Relations- och samlevnadsprogram) ett program för sexualbrottslingar som bygger på kognitiv beteende terapi. Hon säger till Dagens juridik att det är viktigt att man arbetar med skam och skuld på rätt sätt. Sexualbrott är de facto skamfyllda brott och det är viktigt att arbeta med skammen, inte för att skambelägga, utan för att förstå skammens och skuldens innebörd.
Sexualbrottslingar upplever det ofta som en lättnad när de ertappas och det är de viktigt att de tas om hand och får behandling.
– Det är också viktigt att sexualbrottslingarna tas omhand och får den behandling de behöver.
Till exempel blottare bör inte dömas till böter, säger Kwarnmark. Man kan i och för sig tänka sig att blottare egentligen inte gör sig skyldiga till allvarlig brottslighet varför ett bötesstraff väljs. Dock är brottsligheten allvarlig ur en annan aspekt. Det är en brottslighet som tenderar att eskalera, det vill säga leda till grövre brottlighet eftersom det ofta finns en svår bakomliggande psykologisk problematik.
”Ros” bedrivs såväl på anstalt som inom frivården och är just nu föremål för en utvärdering.
