Tingsrätten beslutade att vårdnaden skulle vara gemensam, hovrätten anförtrodde mamman vårdnaden om den då knappt treåriga dottern.
Efter att pappan överklagat hovrättens dom har nu Högsta domstolen prövat om parternas samarbetssvårigheter är sådana att gemensam vårdnad är utesluten.
HD anför att det självklart är barnets bästa som bör vara avgörande när det fattas beslut om vårdnad boende och umgänge. Detta betonades redan i 1998 års vårdnadsreform då portalparagrafen infördes men detta skulle komma till klarare uttryck med den numera ändrade lydelsen i 6 kap. 2 a § föräldrabalken enligt vilken barnets bästa ska vara avgörande.
Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall enligt HD. En omständighet som ska fästas särskild avseende vid är dock barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.
Enligt de nya reglerna ska domstolen fästa avseende särskilt vid föräldrarna förmåga att samarbeta.
Utryck för brist på förtroende för den andra föräldern liksom bristande vilja eller förmåga att vara flexibel och jämka samman sin uppfattning med den andres är tecken som tyder på att gemensam vårdnad kan vara oförenlig med barnets bästa. En konflikt bör dock inte utesluta gemensam vårdnad om motsättningarna kan antas vara av övergående natur.
I det aktuella fallet har föräldrarna haft konflikter av varierande art och omfattning allt sedan dottern föddes år 2004. De har inte själva kunnat lösa frågor kring dottern utan rättsliga processer har pågått sedan dottern var fyra månader.
Föräldrarnas samarbetsproblem är av sådan omfattning att gemensam vårdnad inte kan anses bäst för barnet, enligt Högsta domstolens mening. Högsta domstolen anser därför att vårdnaden ska tillfalla mamman.
Justitieråd Anna Skarhed berättar för Dagens Juridik att målet togs upp till prövning eftersom det fanns ett behov att precisera förutsättningarna för gemensam vårdnad.
– Det måste göras en bedömning utefter omständigheterna i varje enskilt fall men vi har beskrivit vilka förutsättningarna för gemensam vårdnad är, säger hon.
Anna Skarhed poängterar att det är alltid en svår bedömning som måste göras av domstolen när föräldrarna inte kommer överens. Domstolen måste dock alltid se till att situationen löser sig så att barnets bästa kommer i första hand.
