Traditionellt sett har straffrättsliga frågor varit en sak för nationalstaterna men det pågår en utveckling mot en gemensam straff- och straffprocessrätt inom EU.
Nationalstaterna inom EU kan inte själva lösa problem med gränsöverskridande brottslighet och EU-kommissionen har anfört tre skäl till att straff- och straffprocessrätten ska harmonieras.
Dessa är:
* Problem med gränsöverskridande organiserad brottslighet
* Problemen med brottlighet riktad mot EU:s egna ekonomiska intressen
* Problemet att tillåtande förstapelarrätt har företräde framför nationell straffrätt samtidigt som det saknas utrymme för straffrättslig förstapelarrätt.
EU kan sägas ha blivit straffmyndigt i och med en dom från EG-domstolen år 2005. Detta eftersom EG-domstolen där konstaterade att det finns ett utrymme i form av gemenskapskompetens under första pelaren beträffande straff- och straffprocessrätt. EU-kommissionen har gjort en långtgående tolkning av domen. Det finns därför idag en straffrättslig kompetens i anslutning till traditionella EG-rättsliga frågor. Se till exempel Högsta domstolens avgörande B 86-05 från april i år. Nationell straffrätt i förhållande till traditionell EG-rätt måste därför omdefinieras och förtydligas.
I rapporten görs en jämförelse med USA. Där blommade ett federalt straffrättsligt system ut under 1920- och 30-talen eftersom delstatsrätten helt enkelt inte kunde hantera brottslighet av mer gränsöverskridande natur.
Under tjugo års tid har det funnit en tydlig europeisk riktning som sökt efter gemensamma lösningar på problem rörande straffrätt och straffprocessrätt. En internationalisering är ett politiskt känslig och juridiskt vansklig fråga. Samtidigt pågår en snabb utveckling på området.
Gunnar Persson, författaren bakom Sieps rapport, menar att synen på straffrätten och straffprocessrätten som nationellt bestämd rätt måste ersättas med ett annat synsätt.
Han anser att det i längden är ohållbart med två olika lagstiftningsstrukturer inom EU. Han pekar dessutom på att principen om ömsesidigt erkännande, det vill säg att ett land får behålla sin rätt samtidigt som landet tillåter andra länder att tillämpa sin egen, faktiskt redan idag betyder att ett land genom att acceptera principen släpper in massor med länders myndighetsutövning i det egna landet.
Nina Radojkovic
