För första gången har nu omfattningen av svenskars inblandning i barnsexturism kartlagts. Undersökningen visar att företeelsen inte är ovanlig och att svenskars benägenhet att ingripa är liten.
Tio procent av de svenskar som rest utanför Europa de senaste tre åren har sett tecken på att turister försökt utnyttja barn sexuellt. I nio procent av fallen var det en svensk turist som var inblandad.
Nio av tio valde dock att inte göra någonting åt saken. Sex av tio tror dock att det går att dömas i Sverige om man utnyttjat ett barn utomlands.
Sandra Atler, jurist på ECPAT Sverige, berättar för Dagens juridik att Sverige har en extraterritoriell lagstiftning sedan 1962 som gör det möjligt att lagföra barnsexturister i Sverige. År 2005 togs kriteriet om dubbel straffbarhet bort för de flesta sexualbrott mot barn, i alla fall de grövsta. Man har därför rent lagmässigt lika stor möjlighet att lagföra en person för ett barnsexbrott begånget utomlands, som om det skett i Sverige. Däremot är det givetvis mer komplicerat eftersom exempelvis bevisningen finns i ett annat land.
– Polis och åklagarmyndigheter måste därför samarbeta över gränserna. Det är en sak som Sverige måste bli bra mycket bättre på, menar hon.
På 1990-talet och 2000-talet har endast två personer dömts i Sverige för sexualbrott begångna i Thailand respektive Baltikum. I fallet från Thailand var det ECPAT som stod för samtliga kostnader för att få offret till Sverige för att vittna vilket ledde till den fällande domen, berättar Atler.
Finns det fler kända fall som anmälts men inte lett till åtal?
– Det finns exempel på fall där svenskar anmält för barnsexbrotts i Sri Lanka, Indien, Bolivia och Paraguay. Inget av fallen har dock lett till fällande dom.
Ett konkret exempel finns från Indien (Goa) där ett antal utländska personer bedrev ett ”barnhem” där barn exploaterades sexuellt. En britt, en nyazeländare och en svensk arresterades. Alla utom svensken blev dömda för detta. Ärendet överlämnades till åklagare i Sverige, som hade stora svårigheter med på grund av problematisk kommunikation med åklagar- och polisväsendet i Indien. Åklagaren föreslog ett platsbesök för att på så vis få fram nödvändig information men besöket blev aldrig verklighet. Ärendet lades ner.
– Det är ECPATs erfarenhet att bristande prioritering i samverkan med brist på samarbete mellan polis och åklagarväsendet mellan länder, leder till att många ärenden läggs ner då man inte får tillräckligt med bevisning för att väcka åtal, säger Sandra Atler.
Behöver man förändra lagstiftningen eller är det mer en fråga om inrapporteringen och att anmälningsbenägenheten måste öka?
Det handlar snarare om brist på kunskap om hur komplicerade ärendena är, brist på resurser brist på prioritering. Rättsväsendet måste öppna ögonen för att prblemet är stort och komplicerat. Genom att lagföra svenskar för dessa brott begångna utomlands visar vi att barn i andra länder är lika mycket värda som svenska barn. Det har en avskräckande effekt på potentiella förövare såväl som för den aktuella förövaren. Man måste se varje enskilt övergrepp som en del av den gigantiska efterfrågan på sex med barns kroppar, och det är den efterfrågan som gör att barnsexhandel är en av de mest lukrativa branscherna i världen, säger Sandra Atler.
Thomas Bodström är sedan slutet på april ordförande för ECPAT Sverige. Han berättade, i samband med att undersökningen släpptes, att ECPAT omgående kommer att starta en kampanj som ska öka svenska turisters benägenhet att anmäla barnsexturism.
Nina Radojkovic
