Utbildningsnämnden i Göteborg hade beslutat att förvisa en elev från gymnasieskolan, en byggskola där utbildningen sker i verkstäder utrustade med maskiner och verktyg. Utbildningsnämnden ansåg att elevens uppförande kunde antas inverka skadligt på andra elever. Eleven hade haft upprepad frånvaro som föranledde varning för indragning av studiemedel. På grund av elevens höga frånvaro befarades att han använde droger. Ett drogtest som lämnades visade positivt för bland annat amfetamin. Eleven uppgav själv att det rört sig om en engångsföreteelse. En handlingsplan upprättades som innebar att eleven skulle söka hjälp hos socialtjänsten och det ställdes även krav på att han skulle drogtestas. Därefter lämnade eleven negativa drogtest vid flertal tillfällen. Han lämnade dock inte drogtest i den omfattning som avtalats.
Länsrätten konstaterade att det drogmissbruk som åberopats mot eleven inte var tillräckligt för att förvisa honom från skolan och biföll elevens överklagande om upphävande av utbildningsnämndens beslut.
Kammarrätten instämde i länsrättens bedömning.
Regeringsrätten konstaterar att innan ett beslut om förvisning fattas måste det finnas en utredning som allsidigt klarlägger de omständigheter som är av betydelse för ärendets bedömning. Utredningen i det aktuella målet innehåller vissa konkreta omständigheter som stöder nämndens beslut, framförallt det positiva drogtestet. En annan omständighet är att eleven inte följt den upprättade behandlingsplanen. Enligt Regeringsrätten har det därför funnits förutsättningar för ett ingripande med stöd av 23 § gymnasieförordningen. Det har dock inte funnits skäl för nämnden att omedelbart tillgripa den mest ingripande disciplinpåföljden. Regeringsrättan avslår därför nämndens överklagande.
