Är advokater vanliga konsulter? Ja. På ett sätt är vi det. På ett annat sätt inte. Vi lyder under advokatsamfundets etiska regler och detta påverkar i stor utsträckning vad vi kan göra och inte. Douglas Roos gör alldeles rätt i att dra igång en diskussion och i viss utsträckning har han rätt. Tyvärr är han lite dåligt informerad om hur det fungerar.
Jag har själv som VD för en tämligen liten byrå brottats med marknadsföringsproblem. Hur lockar vi till oss den enskilde konsumenten (eller företaget)? Stora annonskampanjer är dyra och ger troligen inte resultat. Vi kan inte skapa ett behov genom marknadsföring. Behov av juristhjälp uppstår vid äktenskapsskillnad, småhusentreprenader eller vad det nu kan vara. Hur lockar vi då till oss de klienter som är i behov av juridisk hjälp? I vår bransch kommer man alltid tillbaka till ett faktum. Kunderna väljer en byrå med bra rykte. Bra rykte får man endast genom att göra ett bra jobb. Bra jobb ger mer i inkomst (mer om detta nedan). Eftersom man bäddar får man ligga, som någon uttryckt det.
Alla advokater lämnar upplysningar och ger råd utan kostnad vid ett första telefonsamtal. Detta är vedertaget och ingår som en del i marknadsföringen. En viktig sak i sammanhanget är dock att råd av minsta konkretion kan leda till ansvar för advokaten. Inte bara i form av skadestånd utan även i form av disciplinär åtgärd från advokatsamfundets sida. Det finns ett skäl till att goda råd är dyra – om de nu är det. Ett exempel: I samband med husköp betalas ofta summor på flera mkr. Säljaren betalar gladeligen mäklaren ett rejält belopp. Få ringer en advokat och får en genomgång av kontraktet för 5 000 kr. Ett billigt sätt, om jag får raljera lite, att flytta risken från den egna plånboken till advokatens ansvarsförsäkring. Det är förvånande få som ringer om råd när de köper eller säljer hus. Det är vanligare vid bodelnings- eller vårdnadsfrågor. Här finns nog något att göra.
I motsats till vad Douglas Roos tror, får en advokat som presterar dåligt mindre betalt. Domstolar, myndigheter och försäkringsbolag, liksom klienten har rätt att pruta och ifrågasätta räkningen. Är advokaten så usel att han orsakar skada eller rättsförlust, ja då mister han förmodligen arvodet genom det skadestånd som utgår till klienten. Han kan också uteslutas ur advokatsamfundet vilket i praktiken innebär flera års näringsförbud. Det är väl ingen heller som tror att de sk stjärnadvokaterna arbetar alla de timmar som de fakturerar. Domstolarna accepterar att ett bra arbete ger betalt för fler timmar. Här har kanske Douglas Roos rätt. Inom affärsjuridiken är det självklart att den duktige och erfarne har en högre timpenning. Success fees är jag däremot mer tveksam till. Vem kommer någonsin att ta ett tveksamt whiplash- mål och jobba häcken av sig om det framstår som mer än osannolikt att man får betalt. Ersättning ur rättsskydd eller rättshjälp innebär trots allt en garanti för att den enskilde kan få sin sak prövad. I sammanhanget bör nämnas att den rättssökande amerikanen i skadeståndsmål har fördel av att motparten, alldeles oavsett målets utgång, får betala sina egna rättegångskostnader, vilket leder till att många stämda företag köper sig fria utan att tycka sig ha fel i sak. Jämförelsen med USA haltar således något.
Slutligen är det väl så att ett rättssystem som ger en rätten till en försvarare måste kunna förutsätta att försvararen helt och fullt tar tillvara sin klients intressen, även om klienten är en skit eller advokaten kan ana att han är skyldig. Någon annan inställning från försvarsadvokaterna vore helt förkastlig. Sedan är det så att en del klienter inte är alldeles lätta att hantera. Ibland kan advokaten inget annat än att framföra klientens invändning. Vad många glömmer är att den tilltalade, om brottet är någorlunda allvarligt, ofta bara har en kompis kvar här i världen och det är advokaten.
Claes Nylander
Advokat i Uppsala
Läs Douglas krönika här: Advokater är helt vanliga konsulter
