Alternativ till tuffare fångvård
Paul Gendreaus och Don Andrews forskning fokuserar på brottsförebyggande behandling. Gendreau har också som tidigare anstaltschef sett fångvården från insidan. Deras metod bygger på att separera låg- och högriskindivider och att hitta rätt influenstekniker för de senare. Enligt dem själva handlar det inte om ”snällism”, utan om att hitta ett alternativ till en allt tuffare fångvård. Idag får de gehör för sina rön, men anstaltsvård har enligt Gendreau först på senare år vunnit bredare acceptans:
– På 70-talet var den allmänna uppfattningen att ingenting fungerade. Forskning som utgick från att kriminella inte kan omvändas fick stort genomslag. Detta var under en politiskt orolig tid med ökande brottslighet, primitiva behandlingsprogram och upplopp i fängelserna. Reaktionen blev tuffare tag i form av fixerade strafftider och avskaffande av parole-systemet.
Svenska modellen en förebild
På Statens Institutionsstyrelse, som bland annat arbetar med tunga ungdomsbrottslingar, känner man igen beskrivningen:
– Det är inte ovanligt att det kommer ”backlashes” även i Sverige. Det blev tydligt inte minst i samband med rymningarna från Hall för ett par år sedan. Vi tror att forskning är ett viktigt inslag i utvecklingen av fångvården, säger Nils Åkesson, FoU-direktör. Statens Institutionsstyrelse satsade för ett par år sedan 1,7 miljoner på forskning om institutionsvård av unga.
– Sverige är på många sätt en förebild för andra länder. För ett öppet samhälle med omfattande välfärdspolitik är det naturligt att arbeta med rehabilitering och förebyggande åtgärder. Man har kommit betydligt längre med anstaltsvården i europeiska länder jämfört med USA. Brott förekommer i alla länder, men motreaktioner med ”get tough-policies” är inte lösningen, säger Paul Gendreau.
Viktigt anpassa vården efter individen
Don Andrews betonar vikten av att bryta mönster på ett tidigt stadium. Ju tidigare ungdomar kommer i kontakt med brottslighet, desto större är risken för återfall i brott.
– Det finns tydliga samband mellan personlighet, socialt umgänge och familjeförhållanden å ena sidan och brottsbenägenhet å andra sidan. Genom att identifiera riskerna kan man tidigt sätta in rätt åtgärder. Det är viktigt att inte moralisera, utan att istället anpassa teknikerna efter individens motivation och inlärningsförmåga. Samtidigt bör man separera unga lagöverträdare från dåligt inflytande, vi tror därför inte på att låsa in lågriskungdomar tillsammans med grövre brottslingar.
Text och bild: Fredrik Olsson
