Dement man döms till rättspsykiatrisk vård för knivmord

Gärningsmannen uppger att han i stort sett inte minns någonting av händelserna. Hovrätten finner liksom tingsrätten att vittnesberättelserna ger starkt stöd för att mannen befunnit sig på brottsplatsen, och att DNA-analysen styrker att han haft fysisk kontakt med den avlidne. Ingen har sett mannen hugga offret med kniven, däremot har ett vittne iakttagit handgemänget och uppfattat att en kniv fallit till golvet.
I uppsåtsfrågan tar hovrätten hänsyn till läkarintyg som visar att mannen inte varit psykiskt frisk vid brottstillfället och att han varit disorienterad. Domstolen bedömer dock inte att mannen skulle ha lidit av så svåra vanföreställningar att han inte varit medveten om sina handlingar. Händelseförloppet anses tvärt om peka på god orientering och en uttalad målmedvetenhet och rationalitet. Då han varit medveten om konsekvenserna av sina handlingar och brottet dessutom föregåtts av viss planering anses mannen haft direkt uppsåt till mordet. Hovrätten fastställer därmed tingsrättens dom.